Saker och ting går dock inte alltid som man tänkt sig. I och med lågkonjunkturen 2001 så förlorade jag jobbet, och ställdes inför ett svårt dilemma: Vad ska jag göra nu? Min flatmate som också förlorade jobbet och jag bestämde oss för att förverkliga en dröm och resa jorden runt - en kreativ, om än tillfällig lösning på arbetsmarknadsproblemet.

Allt var frid och fröjd och vi upplevde äventyr i flertalet månader tills vi kom tillbaka till London. Till vår förfäran upptäckte vi att arbetsmarknaden var stenhård inom vår sektor (IT) och att vi skulle få suga på ramarna långt in på vintern.

Det hade gått ett år efter det vi bestämt oss för att resa, och under den tiden hade vi båda varit hemlösa och arbetslösa - och i en storstad som London är steget därifrån inte långt till att leva i tunnelbanan och sova på kartonger. Jag var riktigt trött på att leva som en flykting och sova på kompisars golv i olika delar av stan, och började längta efter att ha en egen lägenhet - som den jag en gång hade haft i Sverige.

Drömma sig tillbaka

Att idyllisera det förflutna är väldigt lätt, och detta var första gången jag drabbats av hemsjuka. Jag undrade hur mitt liv hade varit om jag stannat hemma i min lägenhet och funderade nästan på att ge upp och flytta tillbaka.

Slutligen ställdes jag inför det oundvikliga - jag hade mindre än £100 på banken och jag levde i Derby nära Nottingham. På Jobcentrat hade min ansökan om bidrag ännu inte gått igenom. Jag såg inget annat val än att ta en paus, jobba ihop lite pengar i Sverige och sedan återvända. Det var ju så underbart när man bodde i Sverige i en stor lägenhet och kunde äta kebab pizza.

Något jag lärde mig så är det värdet att ha goda vänner och en familj som ställer upp när man är i knipa. Efter nära nog 2,5 år hade jag förvånansvärt lite saker, men tillräckligt för att vara en börda. En del hade jag stuvat undan hos goda vänner (tack Martin) men jag skulle ändå vara tvungen att ta med mig alla mina kläder, min dator och cd skivor. Min far kom över en sista gång innan jag åkte tillbaka så han hjälpte mig frakta 3 st stora resväskor och två små på flyget. Det smidigaste var att han kunde resa med handbagage över en helg. Det är en viktig sak att komma ihåg. Om du inte har råd med att frakta hem dina prylar med DHL eller UPS, se till att du har någon som kan dela ansvaret för väskan. 30 kg är ingenting när man flyttar resterna av sitt liv.

Efter en härlig helg med mycket öldrickande och avsked var det dax att ta sig ut till flygplatsen. Detta fick ske med buss då alla tåglinjer hade tekniskt problem. För er som inte har läst på Ryan Airs hemsida så kan jag tala om att det är lönlöst att ta morgonplanet till södra Sverige utan att sova över på flygplatsen. Bara tänk er denna synen: ca 500 pers ligger och sover på golvet i terminalen och ibland dessa jag och min käre far ovanpå 3 resväskor. Stansted Airport är verkligen ett ställe som borde ha en pub som är öppen 24 timmar om dygnet. Eller åtminstone ha ett anslutande hotell eller tältplats.

Deprimerande problem

Väl i Sverige så gick det snabbt från varmt välkomnande och efterlängtad mat tillbaka till depression och melankoli. Jag kände att depressionen jag hade av att vara arbetlös fördubblades av faktumet att jag var arbetslös i Sverige. Visst, det var otroligt skönt att träffa familjen och släkten, men det kändes ändå inte speciellt roligt att vara 26 år gammal och tvingad att flytta tillbaka till föräldrahemmet. Det var inte att jag skämdes, det var snarare faktumet att jag inte kunde klara mig själv som var verkligen deprimerande. Om jobbmarknaden var dålig här så hade jag kunnat räkna ut med röven att den knappast skulle vara lysande i Växjö.

Det första man ska göra när man åker tillbaka till Sverige är att anmäla sig på Arbetsförmedlingen så snabbt man kan. Har man dessutom alfa kassa från England måste du säga till på ditt jobcentre i MYCKET god tid - gärna 3 månader. Jag anmälde mig det första jag gjorde dagen efter jag anlänt i Sverige. Och jag är säker på att ni vet att det talas mycket i tidningarna om att man kan ta med sig a-kassa och sånt när man flyttar inom EU och att det är fritt att arbeta i vilket land man vill.

Detta är såklart enbart PR-material och har ingenting med verkligheten att göra. Arbetsförmedlingen i Sverige har jag länge haft dålig erfarenhet av och jag kan väl knappast påstå att deras Engelska motsvarighet är mycket mer kompetent. Det tog mig två veckor av möten och samtal med båda dessa arbetsförmedlingar innan de kunde meddela mig att det hade uppstått något problem och jag beslöt mig att klara mig utan något bidrag.

inte för att det hjälpte utan att arbetsförmedlingen fortsatte att skicka hotbrev om att dra in min a-kassa, det hjälpte inte ens när jag bad dom att försöka dra den eller att dom skulle dra sig själva till ett varmt ställe.

Vid det laget hade jag såklart lyckats fixa en timanställning på egen hand. Som sagt så undrar jag verkligen om någon får ett jobb genom dessa förmedlingar. Den timanställningen jag lyckades få hittade jag faktiskt på krogen. När man en gång har lämnat Sverige ska man akta sig för att bränna alla broar och stöta sig med gamla arbetskamrater - de är väldigt värdefulla när man letar jobb.

Jag använde min tid i Sverige att lära mig mer inom mitt yrke och förhoppningsvis göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden. Erfarenheten från London kom till stor nytta, speciellt vid översättningar, arbetsorganisation och kontakter med Engelska kunder.

Längtan efter London

Att flytta tillbaka var väl inte riktigt så illa som jag upplevde mina första två månader måste jag väl erkänna. Jag fick mer erfarenhet och mer tid att planera återresan till London. Det som verkligen höll mig uppe är just faktumet att jag är på väg tillbaka till London, då känns vistelsen i Sverige mer som ett besök som man uppskattar. Givetvis har jag haft vänner som har hälsat på och jag åkte också på en weekendresa till London. Man kan ju göra det också. Nu har det nästan gått ett och ett halvt år sedan jag skrev dessa rader efter jag återvände. Jag saknade  stöket, larmet, föroreningarna, pubarna, vännerna, utelivet, kufarna, ölsorterna, lukten av tunnelbanan på morgonen, känslan av solen i ansiktet i Hyde Park, de goda smörgåsarna, en riktig engelsk frukost med bönor på toast serverad över disk i ett kletigt café, en riktig fish'n'chips, en äkta indisk måltid nere i White Chapel, de vänliga och hjälpsamma engelsmännen, att kunna köpa lite vin klockan 10 på kvällen, sitta i en park och röka en spliff, promenera vid sidan av Themsen i Hammersmith, fönstershoppa en söndagseftermiddag i Covent Garden, sätta sig på Starbucks på Carnaby Street med en enorm halvliters kaffe och titta på folk, att jobba i en klar och tydlig hierarki på jobbet, snacka om senaste avsnittet av Eastenders med jobbarkompisarna, leta efter en billig mini-cab klockan 2 på natten utanför en okänd klubb där du sett några kändisar, följa med en bekantskap på en konsert med något obskyrt band uppe i Camden Town, sitta och softa i soffan i en kompis mögelangripna lägenhet, fira drottningen som hon förtjänar att firas, känna regnet när det står som spön i backen för att sedan försvinna till en kall och fuktig dimma....

Tillbaka igen

Jag bor själv i en egen lägenhet då jag inte kunde stå ut med att dela. Det har varit alldeles för många år som jag delat med både 3 och fyra personer, sovit på soffor och golv. Helt enketl behövde jag något eget. Det är en källarvåning och är väl inte mycket för världen, men det är mitt kungarike.

Jag har ett jobb som betalar hyran, men jag ska nog hitta något mer webinriktat. Londonsvenskars nya sajt tar sin tid att bygga och jag har åtminstone tid att göra det nu.

Japp, jag ska nog stanna här ett tag till, kanske något år eller två...

-