Bokaktuella Miriam Elia pratar hamstrar, konst och brustna hjärtan
Konst och humor – varandras motsatser. Eller? Londonsvenskar catchar upp med mångaktuella Miriam Elia, en rolig Londontjej med skinn på näsan.
“Jag fick en idé; om alla skrattar är det komedi. Om ingen skrattar är det konst. Det blir rätt hur jag än gör!”
Den 30-åriga tjejen från norra London flinar triumferande där vi sitter och om pratar hamstrar, konst och brustna hjärtan på ett fik i Kentish Town. Miriam Elia är komikern som bytte kurs och blev humoristisk konstnär. Du kanske har hört hennes humorprogram A Series of Psychotic Episodes på BBC Radio 4 och sett henne vara utklädd till kanin i Channel 4s Random Acts. Den 30 augusti blir hon för första gången bokaktuell i både Sverige och England med bilderboken Edward the Hamster (1990-1990), illustrerad av henne själv och skriven ihop med brodern Ezra Elia.
“Mina verk inspireras nästan alltid av personer i mitt liv som jag har förlorat eller som har försvunnit. När vi var yngre hade jag och min bror Ezra hade ett jättenära förhållande med vår hamster Edward. Vi hade honom bara ett år, sen dog han. Jag brukade skriva små dagboksinlägg åt honom och över tre år har det utvecklas till den här boken.”
En hamsters dagbok, som den kommer heta på svenska, handlar om Edwards morbida filosoferande, ångesten och meningen med livet i sällskap av ett hjul och en fröskål. ”Varför skriva? Livet är en bur av tomma ord,” som Edward säger själv.
“Varför skriva? Livet är en bur av tomma ord.” Mörka tankar från en liten, liten hamster
“Jag är väldigt exalterad över Edward! Den är både mörk och rolig!” säger hon. Det blir den första boken som Miriam släpper. Tidigare har hon gjort sig ett namn inom konstvärlden med installationen I Fell In Love With a Conceptual Artist and It Was Totally Meaningless; en damtidningsartikel projicerad på en ljusskärm där hon berättar om hur hon blev dumpad av konceptkonstnären Martin Creed. Han vann Turner-priser 2001 för en installation på Tate Modern där ljusen i ett rum tändes och släktes. I sin artikel driver hon med sig själv samt med Martin och hans konst. I Fell In Love ställdes ut i The Nave Church, Highbury förra året, med en kör som sjöng “meningslösa” kärlekslåtar i bakgrunden.
Det var efter uppbrottet med Martin som Miriam började tröttna på sitt liv som komiker och började syssla med konst istället. Efter att ha fått sitt hjärta krossat lämnade hon sina egna ståupp-gigs i tårar och började rannsaka sig själv och vad hon gjorde.
“Martin fick mig att ta en titt i spegeln. Jag kom på att om hans installation Lights Going On and Off är konst kan mina skämt också vara det.”
Miriam skrattar högt och ofta där vi sitter, men emellertid blir hon allvarlig. “Att skapa I Fell In Love var det svåraste jag någonsin gjort. Jag var så hjärtekrossad under en lång tid. Jag var helt galet kär och det tog en lång tid för mig att läka.” Hon fortsätter: “Hjärtsorg är bra för kreativiteten. Det är inget man går ut och finner, det bara händer, som när man förlorar någon man älskar. Det är när man kommer in i ett väldigt känslosamt tillstånd som man producerar de bästa grejerna. Att sedan skratta åt det fungerar som terapi.”
I september har humorkonstnären sin första soloutställning på Cob gallery i Camden. I Did It By My Own kommer kommer bland annat innehålla filmer, collage och teckningar. På Miriams hemsida kan man få sig ett smakprov på hur hon blandar foto, sketcher och skulpturer, och hur hon syr ihop humor med konceptkonst utan synliga sömmar.
Miriam arbetar med bland annat skulpturer, film, text och radio
Men hur var det nu? “Tjejer är inte roliga,” sägs det ju ofta och nu senast var det ifrån Joseph Gordon-Levitts Twitterkonto vi hörde det. Miriam suckar. “Fuck that. Tjejer ÄR roliga. Jag menar, vi fick rösträtt för bara hundra år sedan, ge oss en jävla chans. Kvinnor är underpresenenterade inom komedi såväl som konst. Det finns mycket misogyni inom de branscherna.” Hon förklarar: “Om en kvinna vill bli framgångsrik inom humorbranschen – och jag hatar att säga det – måste hon ofta vara oattraktiv, så att det faktum att hon inte kan få en pojkvän blir det återkommande skämtet. Så tyvärr känner jag till många kvinnliga komiker som är snygga, smarta och roligare än många män, men de kommer aldrig få vara med på TV. De är helt enkelt inte stereotypiska rejects.” Miriam skakar på huvudet. “Man måste vara tuff i den här branschen, alltid bära omkring på en handgranat. Man måste alltid behålla sin värdighet och självrespekt och inte låta någon trampa på en.”
Miriam berättar att även hennes kvinnliga konstnärsvänner har blivit tillsagda att “visa lite mer klyfta” av gallerister under deras egna utställningar.
Hon tillägger: “Det är oroväckande, men jag tror saker håller på att förändras. En hel generation män får nu hantera en hel generation kvinnor som vuxit upp med lika rättigheter. Det är såhär de hanterar det. Det är upp till oss att vara tuffare. Saker och ting håller på att förändras kraftigt.”
Här kan du klicka hem Edward the Hamster (1990 – 1990)
Text och bild: Sofia Capel
