Den hårda brittiska mentaliteten – Krönika av Kajsa Wall
Hårda ord, öronbedövande skrik och slitande i kroppdelar. Nej, detta är ingen demonstration av utbrott från envisa brittiska barn utan en klockren beskrivning av deras föräldrar.
Något jag reagerade på väldigt snabbt när jag flyttade till London för lite över ett år sedan är hur orädda föräldrarna här är för att uppfostra sina barn mitt på gatan. I Sverige vågar föräldrar knappt höja rösten till sina barn när de om och om igen kräver att de ska få mer lösgodis. De flesta föräldrar tycker det är pinsamt att ha ett skrikande barn i affärer, men att det är ännu mer generande att själv tappa fattningen. Ingen av den filosofin finns i England.
Fler gånger än jag kan räkna har jag på bussen, i affären, på gatan, i busskuren osv träffat på föräldrar som håller ett fast tag om sitt barns arm samtidigt som de skriker, ofta ett ultimatum eller hot, och befinner sig samtidigt bara några centimeter från barnets ansikte. Här är det ingen som skäms över att skapa en scen och ofta blir det ingen stor sak av händelsen. Londons invånare är vana vid dessa utbrott, de är avtrubbade av storstadens tempo och inne i sin egen värld. Fall som skulle ha chokat många svenskar lämnar inte ett spår på människorna på andra sidan havet.
I förra veckan gick en kvinna från en stad nära Cardiff fri fastän hon erkände att hon under sju års tid slagit sina söner vid fyra olika tillfällen. Vid ett tillfälle slog hon ihop sina söners huvuden för att få dem att sluta bråka. Så vad var den bakomliggande orsaken? Enligt advokaten och kvinnan själv så kunde hon inte hantera att hennes partner lämnat henne och var därför under mycket stress. Och inte att glömma bort: att vara förälder är faktiskt ett svårt jobb.
Jag känner på mig att denna berättelse hade skapat ramaskri där hemma hos svenska folket och jag märker själv hur ilskan och förtvivlan byggs upp inom mig. Ingen förälder ska kunna behandla sina barn på detta vis och komma undan med det. I England däremot skapar historien ingen större debatt. Jag läste ur Metros debattsida där de flesta människor tackar sina föräldrar för att de ’slapped them’ då och då och tycker att kvinnan bara har tagit våld mot sina söner i uppfostrande syfte, vilket fortfarande är lagligt i Storbritannien. Några få påpekade dock att de föredrog att prata med sina barn istället för att aga då detta bara lär barnen att våld är en acceptabel lösning på problem.
Självklart slår inte alla britter sina barn och alla svenska föräldrar är såklart inte helgon, men jag kan inte komma undan känslan av att britter överlag har en mer aggressiv mentalitet. Att vara förälder är säkert inget lätt jobb, men våld ska aldrig vara en utväg. Många säger att barn inte har respekt för sina äldre idag, och särskilt inte sina föräldrar, och att det är därför man måste använda våld i sin uppfostran. Det är dock en betydande skillnad på respekt och rädsla.
