Det spelar roll vem du är här, om Multikulturalismen i London
London är ett praktexempel på en storstad med människor från hela världen och med flertal olika minoriteter och raser representerade När man går på en gata i centrala eller utkanten av London är det inte bara en variation av turister från olika länder utan också en stor mix av olika raser, hudfärger och religiösa nivåer bland engelsmännen.
Som Svensk ser jag mig öppen till olika kulturer och uppmuntrande till assimilering och mångfald, men att komma till London är att se en mer ‘utövande’ frihet. Den fantastiska mångfalden och acceptansen av olikhet får en att känna en otrolig frihet i vem man är och vill vara. Här är ingenting omöjligt och för att sticka ut från mängden krävs mycket mer i London än i Sverige, därför är också London ett centrum för mode och nytänkade stilar.
Jag uppmärksammar att jag ser fler ytliga religiösa symboler och klädesplagg mycket större utsträckning i London än i Sverige.
På universitet är det en vanlig syn att se muslimska kvinnor i sjal, niquab eller burka, hinduistiska och muslimska män iklädda lägre vita klänningar eller judiska män i kippor. Det är, som svensk, en ovanlig syn och om inte än ovanligare tanke att så fritt visa religiösa tankar och en nu genomskådad fördom var att många dessa reliösa grupper föredrar att vara segregerade. Det är heller inte bara olika etnicitet som är accepterat utan det finns även stor frihet och acceptans av genus och sexualitet, vilket bidarar till ett mer öppet samhälle. Det är skönt att se hur många känner sig trygga i att visa sig öppet i det de trivs med istället för att vara rädda för att andras fördomar kan skada dem.
Ett öppet land som England, där det finns relativt extrema religiösa grupper som student-societies är ett land med fokus på mångfald. Jag vill kalla London en stad av frihet och acceptans. Etnisk och religiös identitet är en viktig del av människors liv och någonting man pratar öppet och mycket om. Medans det i Sverige ibland kan kännas obekvämt med frågor som ‘var kommer du ifrån?, ‘var är dina föräldrar ifrån?’ och ‘vad för religion tillhör du?’ är de en självklarhet att fråga när du konverserar med människor här. Det finns en vacker stolthet med att vara den man är och stark etnisk, religiös och sexuell identitet är inte sett som en dålig egenskap.
Självklart finns det tyvärr en baksida också till denna frihet, eller en segregering av olika grupper. Det första är hur en del förorter har befolkning med övervägande centralasiatisk bakgrund, det finns polska kvarter, turkiska kvarter, judiska kvarter så väl som övervägande ‘vita’ kvarter. Nödvändigtvis är det inte ett bevis på utanförskap utan snarare centrum för en kultur eller nationalitet, där man kan hitta mat och böcker från olika ursprung. Ett existerande problem är att dra gränsen mellan religiöst troende och fanatism och media använder fördomar för att skapa grupperingar. Det varma välkomnande för immigranter gör det kanske enkelt för media att skapa skräckbilder.
Den 7 juli 2004 är ett datum många Londonbor minns med sorg och rädsla. Det var då fyra självmordsbombare gick på bussar och tunnelbanor i centrala london vilket resulterade i 52 döda och över 700 skadade. Självmordsbombarna var mellan 18 och 30 år gamla muslimska ideologiska fanatiker. Som alla andra terroristattacker skapade attacken både diskussion och fördomar mot muslimska grupper. Skillnaden är dock att det i England inte skett en generalisering av muslimer och när man pratar med Londonbor utger de en oro för fanatism å andra sidan en öppenhet för mångfald och frihet i religiöst utövande. I London är inte grupperingar nödvändigtvis något dåligt och av mina erfarenheter är det få som drar alla från ett ursprung över en kant. Kanske är vi Svenskar bra på att generalisera, men det sker från en annan utgångspunkt än i London.
För dem som vill uppleva det multikulturella London finns det en stor variation. Varje söndag förmiddag finns det möjlighet att lukta och smaka på den rika matkulturen som mångfalden innebär, en enorm matmaknad med mat från alla länder och smaker. Det är lika svårt att bestämma sig för vad man ska äta som att förstå i vilket land man befinner sig. Att gå på Brick Lane och dess sidogator och inomhustält på söndagar är som att ta en promenad genom världens olika smak och musikupplevelser. Har man inte tid förbi Brick Lane, eller Notting Hill Carneval som är varje år under sensommaren räcker det med att gå ner för vilken gata som helst i nästan hela London.
I London finns en stolthet i att ha en identitet och bakgrund som ibland i Sverige kan kännas som den går förlorad. Att vara anonym i en storstad är egentligen ingen svårighet men så fort man pratar med människor kommer man inse att här spelar det faktiskt en roll vem du är. London tar till vara på mångfalden av sina medborgare och gör allt för att alla ska vara jämställda och accepterade. Det är enkelt att känna sig som en del av allt oavsett om man som jag bor i en del av London som man vid första åsyn inte alls förstår hur man ska passa in i.
Hanna Gynnerstedt – Studentredaktör Följ hennes blogg HÄR
