Familj i London – om livet var en cirkus

May 15, 2018 by London Swedes

Detta är den andra artikeln i en serie av artiklar i samarbete med Newbie Store UK.
Blake bär kläder från Newbies vårkollektion.
Text: Alexia Bergström Foton: Ida Zander

 

I en konverterad kyrka i Clapham bor en svensk familj med smak för cirkuslivet. Tahira Faye är skånetjejen som bytte Lund mot London – och ett ganska ovanligt familjehem. Med sina två sönder Spike och Blake samt maken Johannes bor de i deras nyinköpta hus som är allt annat än vad en traditionell Svensson är van med. 

 

Smidiga fötter trampar snabbt över den mjuka mattan. Ett, två, tre; fötterna lämnar marken och kroppen, som tillhör 5 åriga Blake, hänger nu upp och ner i en snäv position från en lian i taket. 

Håret svajar lätt över markytan och med 12 åriga storebror Spikes hjälp hålls positionen utan problem. 

Vi befinner oss i vardagsrummet. Det höga taket har genomgått en specialkonstruktion för att hålla akrobatikutrustning. “Först kom structural engineers och kalkylerade hur man bäst skulle gå tillväga. Sedan kom cirkusriggare och monterade upp allt” berättar Tahira, som att det var det mest naturliga i världen.

 

Huset, som består utav en del som är en tvåhundra år gammal byggnad och en del som är en konverterad kyrka, har varit familjens hem sedan 2017.

‘Vi visste att vi ville bo i en gammal kyrka eller factory eller så – dels för att det  är härligt men också for att vi behövde plats för luftakrobatiken. Spike och Johannes tränar ju nästan varje kväll!’

Johannes och Tahira träffades efter att Johannes gått cirkusgymnasiet i Stockholm och fortsatt med finansstudier vid universitetet i Lund. Istället för cirkuskarriär blev det jobb i Mayfair, London.
‘För mig fanns det alltid utlandsdrömmar, att flytta utomlands med Johannes var givet” Johannes blev erbjuden jobb i 2009 och paret packade sina tillhörigheter och styrde kosan mot London med den då tre år gamla sonen Spike. Under deras första tid i London bodde de i en liten Council flat i Pimlico, sedan Waterloo, Barbican och resterande tid i Elephant & Castle. De har hyrt fram tills nu och haft ovanlig tur med hyresvärdar, trots vattenläckor och fuskbyggen här och där. “Det här är vårt första husköp. Vi började stort” skrattar Tahira.

 

Den internationella rörligheten genomsyrar hemmet på ett positivt och öppet sätt – något som känns väldigt karakteristiskt för en Londonbo. “Det är en självklarhet att hela världen är öppen för våra barn. De kommer kunna bo vart de vill, resa vart de vill. Det är viktigt!” 

 

Med morföräldrar i Kenya och stor familj i Sverige har det blivit en del resor och Spike, som går på en internationell skola, har kompisar från hela världen. Skolan har, förutom ett schema som främjar kreativitet och utomhusaktivitet, ett särdrag som är typiskt för brittiska skolor: skoluniform. 

 

 

Äppelknyckarbyxor, knästrumpor, skjorta och en så kallad kravatt är vardagsplagg för Spike. Reglerna i skolan är strikta gällande uniformen och för att undvika elitism rörande kläder är det även förbjudet med smycken, klockor och smink. Det finns till och med en prisgräns för hur mycket deras pennor får kosta.

 

‘Jag tycker det är skönt. Att varje morgon slippa bestämma vad han ska ha på sig, det sparar tid och är mycket lättare. Dessutom undviker man det här med att kläder blir en statusgrej – alla har ju exakt samma sak på sig. Och för barnen blir det helt naturligt.” 

 

 

På fritiden då? “Spike bryr sig inte så mycket. Han gillar att ha krage – kanske för att han är van vid det från uniformen. Men så länge kläderna tillåter smidighet är han nöjd”

Och det kan man förstå – det blir ofta ett snabbt stopp för luftakrobatik mellan dataspel och läxor. Då måste man ju ha kläder som tål ett och annat.

 

 

För Blake blir det en hel del Newbie kläder. “Jag köpte mycket Newbie till honom när han var mindre, speciellt de blommönstrade kläderna. Jag brukade be mamma skicka över från Sverige”

Idag är pojkarna matchade med marinblå kläder. Med snabba rörelser leker bröderna tillsammans med omåttlig energi som matchar deras akrobatik – upplyftande. Man kan inte undgå den lätta och smidiga känslan som präglar barnen, hemmet, livet i den här familjen.

 

Tahira, som har studerat psykologi, tror hängivet på det som är känt som “Attachment Parenting” – nära föräldraskap. Det är en föräldrastil som uppmanar till att bevara en biologisk närhet till sina barn – fysiskt och psykiskt. Amma fritt, samsova med barnen, lyssna på dem och deras signaler. Ett mer intuitivt föräldraskap som menar att man inte alltid måste följa regelboken, om det inte känns rätt, eftersom varje barn har unika behov. I denna rörelse har bärsjalar blivit mycket populärt – något som Tahira själv är investerad i; hon designar och säljer bärsjalar via egna märket London Sling Company. Den egna verksamheten och ett personligt intresse har gjort Tahira uppmärksam på föräldraskap i London.

 

 

“Jag ser en skillnad mellan svensk och engelsk parenting. För mig känns det som att folk inte “lägger sig i” lika mycket här. Aldrig några konstiga pikar på lekplatsen från andra föräldrar om hur man uppfostrar sina barn. Jag tror det beror på att det finns så många olika kulturer här; det finns ingen mall för hur det “ska” se ut.’

 

 

Entusiasm präglar den mjuka skånedialekten och hon fortsätter med bestämdhet. ‘Jag tror ju på attachment parenting. Det innebär att man inte använder sig av straff eller mutor – något som ar väldigt vanligt i engelsk uppfostran. Man ser föräldrar som skäller på sina barn offentligt. Kanske för att de tycker att det är pinsamt när de inte har kontroll över dem. I England använder man sig av “reward charts” och då blir det ett maktspel mellan förälder barn. Det skapar oro.’ 

 

’Vi vill att barnen ska göra saker for att de vill, inte for att de måste. Vissa regler måste man såklart ha, men vi förklarar alltid. Lyssnar alltid. Vår familj är en demokrati.’ Skillnader åsido – det går inte att ta miste på att detta ar ett svenskt hem. Det pratas enbart svenska i kyrkan och var fjärde månad åker familjen till Sverige för att spendera tid med mor-och far föräldrar. Mårten Gås uppmärksammas såklart också, i detta skånska londonhem. 

 

Det är dags att laga middag. Råvaror är inhandlade, men detta är den sak Tahira saknar mest med Sverige. Riktigt välsorterade mataffärer.

 

‘I Sverige vet man att man får kvalitativa produkter i mataffären. Här känns det inte lika pålitligt, om man inte går till Whole Foods. Jag saknar verkligen svenskt bröd!’

 

Det ser ut som att det blir bra ändå; Tahira är mån om att laga näringsrik och hälsosam mat och i köket ligger sparrisen och fänkålen redo att tillagas för dagens gryta. Snart kommer Johannes hem; då blir det familjemiddag och kvällsträning.

Om livet var en cirkus, ja då får den här föreställningen fått stående ovationer. 

 

Tredje intervjun publiceras i början på juni här på LondonSwedes.com.

Besök  www.newbiestore.com