“Friterade grisknorrar är nog det mest udda vi har smakat” – Ground Bound Birds om sin Londonupplevelse och musik
Hur kom det sig att fyra unga Stockholmskillar fick chansen att spela med stora artister som Babyshambles och Kristian Anttila? När LondonSvenskars Emma Pettersson tog en pint med Patricio Samuelsson och Wilhelm Hagelin från Ground Bound Birds diskuterades deras Londonvistelse, framtidsplaner, samarbete med de stora namnen och hur det egentligen smakar att äta grisknorr.
Ground Bound Birds har precis spenderat en vecka i London för att spela två konserter som förband åt den svenska artisten Kristian Anttila. De startade 2005 som Bad Hairday. Efter ett uppehåll återuppstod bandet igen sommaren 2011 med nytt namn och deras självbetitlade debutalbum släpptes tidigare i år.
Vad har ni haft för er under er Londonvistelse förutom att spela musik?
Wille: Vi har haft lite problem med boendet.
Patricio: Vi har mest strosat runt och käkat god mat, det är lite vår grej.
Ni är ju här i London med Kristian Anttila som mastrade ert debutalbum, hur kom det sig och hur har det varit att arbeta med honom?
Wille: Vi har träffat honom på spelningar och lärt känna honom så. Vi tycker om hans produktioner, vi lyssnar mycket på hans musik så det kändes som ett bra val. Själva arbetet var på distans eftersom vi bor i Stockholm och han bor i Göteborg så han hade rätt fria händer.
Patricio: Vi höll kontakt på telefon så vi jobbade inte med varandra under processen, utan han skickade förslag till oss.
Har ni planer på att fortsätta arbeta tillsammans i framtiden?
Wille: Vi vill gärna spela in hos honom. Spelningar kommer det nog blir fler i alla fall, i december och januari osv.
Patricio: I Stockholm och kanske Göteborg, mest i Sverige.
Hur har ert sound ändrats sedan ni kom tillbaka efter uppehållet?
Patricio: Vi utvecklade vårt musikintresse, vi började lyssna på jazz och blev influerade av det, speciellt när det kommer till melodier och harmonier. Soundet är lite mognare, när vi började så spelade vi covers och när vi skrev våra första egna låtar så försökte man väl plagiera sina favoriter och sen hittar man sin egen stil.
Har Brittisk musik inspirerat er mycket? Vilka band?
Wille: Ja det är det vi lyssnar på till mestadel. Alla klassiker som The Kinks och The Beatles.
Patricio: Definitivt är det så, vi har väl intalat oss att det nästan enbart är Brittisk musik som vi lyssnar på men sen har vi insett att det även är mycket Amerikansk musik som Dylan och sånt som inspirerar oss. Soundet är brittisk men musiken är lite mer amerikansk.
Hur kom det sig att ni fick spela med Pete Doherty och Babyshambles i London och Paris?
Wille: Vi spelade på Rhythm Factory när vi var här första gången när vi var 16 eller 17 och där träffade vi nån kille som vi fick en mailadress av till Petes management. Det tog ett antal mail men till slut gick dem med på det och en del inställda spelningar tog det också men sen så löste det sig.
Rekommenderar ni några svenska band?
Wille: Ram Di Damm, de har också jobbat med Kristian (Anttila reds. anm). Pontus De Wolfe också givetvis, han sjunger på svenska och skriver fina melodier.
Patricio: Det finns många bra Göteborgsband som Hästpojken och Håkan Hellström. Men just nu handlar det väl mest om Swedish House Mafia.
Hur kommer ert sound ändras jämfört med debutskivan?
Wille: Det kommer bli lite enklare ackordföljder och lite mer taggat, det har varit lite väl lugnt innan.
Patricio: Sen har vi en plan på att ha ett sidoprojekt, vi har fortfarande Ground Bound Birds men att vi två spelar akustiskt med enkla fyra-ackords låtar och repetitiva refränger som folk kan sjunga med i. Enklare men mognare.
Om London
Flytta hit?
Wille: Jag skulle vilja dra hit och plugga. Jag pluggar ekonomi i sista året i Stockholm nu så vill fortsätta på det eller marknadsföring.
Patricio: Vi har snackat om att bo här några månader åt gången. Vi båda är lite rädda att bränna broarna till alla våra fina vänner i Stockholm även om alla har flyttat till Lund nu.
Favorithäng?
Patricio: Vi gillar att gå runt på alla de små stånden, även om det är mycket som är mundane så kan man hitta små guldkorn. Vi gillar vår mat och provsmakar mycket udda grejer.
Wille: St. John Bread and Wine. De gör en sallad med benmärg och grejer, den är riktigt trevlig. Friterade grisknorrar är nog det mest udda vi har smakat, det var lite broskigt men riktigt gott. Annars är vi mycket omkring Shoreditch.
Hur är Londonpubliken i jämförelse med Stockholmspubliken?
Wille: Det är svårt att säga, för de gånger vi har spelat här och det har varit bra drag så har det varit väldigt mycket svenskar i publiken.
Patricio: Den spelning som varit mest crowded måste ha varit när vi spelade innan Babyshambles, vi räknade inte med att nån var där för att se oss egentligen men vi fick otroligt bra respons efteråt.
Lyssna på Ground Bound Birds här.
Text: Emma Pettersson
Bild: Sofia Capel
