Kristian Anttila: “Jag tröttnar snabbt på städer men London kommer jag tillbaks till gång på gång”

Dec 1, 2012 by

Share Button

Turnéaktuella göteborgaren Kristian Anttila är tillbaka i Sverige efter två spelningar i London. När LondonSvenskars Emma Pettersson frågar ut honom om London och livet är han snabb med de finurliga svaren. “Jag vill starta en sekt och bygga en stugby,” säger han.

Ikväll spelar Kristian på Båten i Karlstad. På hans debutalbum Natta De Mina, som släpptes år 2003, spelade han alla instrument och tidigare i år kom hans femte album Djur Och Människor ut som han producerat, mixat och mastrat själv, med hjälp av Jukka Rintamäki?från?Silverbullit. Kristian har haft hundratals spelningar världen över, 13 P3-listade singlar och har samarbetat med stora artister som The Ark, Broder Daniel, El Perro Del Mar och Thomaz Ransmyr.

Kristian planerar att återvända till London inom kort. ”Jag tröttnar snabbt på städer men London kommer jag tillbaks till gång på gång,” säger han. Om sin kärlek för London berättar han: ”Tror det är britterna jag älskar. Så intellektuellt eleganta, snabbtänkta, bra humor, bildade, tjusiga kläder. Trivs i det ruttna i kombination med det nya.” Han fortsätter: ”Mer än i andra städer upplever jag den så kallade smältdegeln som mer harmonisk. En bra dag kan vara att bara sätta sig högst upp, längst fram på valfri dubbeldeckare med en Strongbow i näven och bara åka från ändstation till ändstation och bara GLO”.

Under Kristians vistelse har det regnat nästan oavbrutet. ”Sen jag kom hit så har jag mest suttit inomhus med Amanda och Lina och trixfixat. En gång var vi på Yoga. Har köpt en hundburk också,” säger han. Två av hans favoritställen i London är Battersea bootsale och valfri Waitrose.

Djur Och Människor är skriven på svenska, så som majoriteten av hans tidigare material, han säger att han kommer skriva på engelska i framtiden ”om andan faller på”. Om britternas bemötande säger han: ”Dom tycker jag sjunger fint och har raffiga kläder och det verkar som majoriteten tror att texterna handlar om skog och kärlek. Ok med mig”. 


Samlar på burkar

Trots att han gärna återvänder till London och kanske till och med bosätter sig så tycker han att England utan konkurrans är det sunkigaste landet att spela i på hela jordklotet. ”Och detta har jag bekräftat av kollegor. Man får byta om i pissoaren, det finns ingen loge och man tvingas sitta och hänga med publiken och vakta sin gitarr tills det är dags kliva på scen. Har man tur kan man få en öl om man ber snällt. Mat är bara att glömma. Hela attityden genomsyras av att man ska vara glad att man får spela. Sist jag var i Italien och spelade bakade dom äckliga pepparkakor till mig. Fin gest om inte annat”.

Kristian växte upp med att lyssna på de brittiska banden Depeche Mode och The Cure, samt Britpop men säger: ”Nu tycker jag mig inte ha hört något intressant på tio år utöver Dizzee Rascal och Amy Winehouse. Vad händer egentligen?”.

Förutom att samla på burkar så säger han att han på fritiden ”Filar på en sekt-idé. Stoppar upp djur. Tittar på Infotainment. Experimenterar med min kropp. Lagar mycket mat och letar mat.” Hans framtidsplaner innefattar att köpa mark och bygga en stugby och han skulle gärna vilja tonsätta den svenska poeten Bruno K Öijer.

Förra veckan framförde Darin Kristians låt Magdalena (Livet Före Döden) på det folkkära TV-programmet ”Så mycket bättre”. Kristian säger att han var urstolt och ”Tar inget indietalibanskt reflexmässigt avståndstagande.” Han fortsätter: ”Darin sjöng så fint och med inlevelse och jag är så stolt och hoppas jag får pengar nu”. Men han skulle helst inte delta i programmet själv då han har märkt att han blir någon annan så fort han får en kamera på sig, något han inte riktigt trivs med.

Kristian har en egen källarstudio och han spelar in, mixar och producerar ofta sina album själv, han släppte dessutom albumet Innan Bomberna på eget bolag år 2005. Om inspelningsprocessen berätta han: ”Tja, jag trycker på record-knappen i studion och sen springer jag in i inspelningsrummet och spelar och sen springer jag tillbaks till studion och trycker på stopp-knappen. Och så där håller jag på circa hundra tusen gånger och sen är skivan klar”.

Av: Emma Pettersson