Jonas glider in, släcker alla ljusen – Krönika av Sofia Capel
Det är en vanlig dag på Twitter. Mediastudenter bakom hippa avatars langar fräsiga one-liners och journalister hyllar och sänker Vita Kränkta Män. Tankar, skämt och harmlösa åsikter fyller mitt flöde. Vad vi inte vet är att det bara är lugnet före stormen. För plötsligt så dyker det svartvita, halvt skuggade ansiktet upp i flödet. He’s at it again. Jonas Inde. Och den lugna atmosfären är som en vindpust förgången.
Jonas Inde var en gång i tiden den mest bedårande av svenska komiker. Han var Hardy Nilson, Tommy Brolin och Sam Spandex, den gulliga i Killinggänget, han man skrattade mest åt. Men idag skrattar ingen. Jonas Inde säger inte längre roliga, knäppa saker med en töntig dialekt. Nu sprutar han eld istället. Twitter-Jonas befinner sig i ett konstant rasande tillstånd. Från morgon till kväll sitter han som en svartklädd hämnare framför sin datorskärm och konfronterar människor vars åsikter han inte håller med om. Inte minst när det gäller svenska kändisar, med samma förakt som Perez Hilton. Han gör det säkert i all välmening. Ofta vill han bara försvara någon eller säga ifrån när något gått över gränsen. Men oj, vad dålig stämning det blir.
Som när Morran glider in i Mumindalen och fryser allt hon trampar på, kör Jonas verbalt över mediaperson efter mediaperson.
Idag är det Calle Schulman som får sig en känga. Calle har dragit upp en onödig detalj i genusdebatten, ifrågasatt en ung kvinnas historia om obehag inför mäns ovälkomnade kommentarer. Många reagerar, men ingen reagerar som Jonas. Först skäller han på Calle. Som en hund. Jag tänker att om Twitter vore på riktigt skulle Calle dingla mot en tegelvägg med Jonas hårda hand mot strupen. Sedan drar han in Calles bror Alex i konversationen, börjar raljera vilt.
Kängorna byts snart ut mot hån mot brödernas döda pappa. Calle är inte bättre själv. Som ett ursinnigt barn skriker han till Jonas att hålla käft. Han vänder Jonas bipolära sjukdom och alkoholism emot honom, ber honom ta ett järn, kallar honom fucking crazy. Det sorgligaste i det här är inte att både Jonas och Calle är småbarnspappor, offentliga personer som skamlöst kastar bort sin värdighet inför ögonen på tusentals följare. Det sorgligaste är att Jonas en gång varit bröderna Schulmans idol. När de var yngre kunde de sitta och rabbla citat från Killinggänget och inte minst Jonas repliker. Schulman-killarna, precis som resten av Sverige, älskade Jonas Inde, Hardy Nilson, Tommy Brolin, Sam Spandex. Men idag skrattar ingen. Jonas Inde har än en gång betett sig som ett svin offentligt. Likt Morran glider han in och släcker alla ljusen med sin kyla.
När den svartvita bilden, som inte är större än min tumspets, gör sig sedd i mitt flöde, rör det upp känslor i mig. Som när man är fyra år och Tomten kommer på besök. Det är obehagligt men också lite spännande. Eller när mamma helt plötsligt får ett raseriutbrott på pappa under julmiddagen. Hon slår handen hårt i bordet och skriker: SAATANAA!! och allt blir plötsligt sådär surrealistiskt jätteawkward, men ändå blir man skrattig i magen. Den känslan förmedlar Jonas Inde varje gång han muckar med ny person på Twitter. Jonas Inde är arg. Det har jag förstått. Men hur kan en man som är så älskad av hela Sverige, hata alla? Det förstår jag inte.
