Lisa Henni väljer London framför Hollywood
Sex år efter att ha lämnat London är Lisa Henni tillbaka. Den här gången har både hon och staden utvecklats. Vi pratar om Snabba Cash, vad hon helst gör när det regnar och hur det går till att få ansiktet nersprutat med blod.
Lisa Hennis helsvarta kläder står i kontrakt hennes ljusa hy och blonda hår. Ett långt örhänge fladdrar från hennes ena öra och hon är den enda i vårsolen som bär sandaler. När Lisa ska korsa gatan tittar hon på bilarna som svischar förbi från olika håll.
– Jag har inte kommit in i Londontempot ännu, säger Lisa och ler stort.
Vi träffas en vecka efter att Lisa landat i staden som hon tidigare kallat sitt hem. Här lades för sex år sedan grunden till hennes karriär, på Mountview Theatre School. Hennis mamma grät när hon hälsade på i Hackney och såg sin dotters låga levnadsstandard.
– Vänner frågar mig ibland “om du vetat att det skulle ta såhär lång tid att slå igenom hade du gjort om det?” Och det hade jag. Med genombrottet syftar Lisa på Snabba Cash, och vilket genombrott det blev. Första filmen blev fjolårets största svenska filmsuccé med 620 000 biobesökare och tre guldbaggar. I höstas spelades Snabba Cash II in efter boken Aldrig fucka upp av Jens Lapidus.
– Vi hade en ny regissör Babak Najafi som tidigare regisserat Sebbe. Hans positiva och konstruktiva sätt att regissera passade mig. Jag har alltid gillat Sophie som karaktär. I andra filmen har det gått några år och hon har vuxit upp och fått mer skinn på näsan. Jag fick researcha en del etikett och normer på grund av hennes överklassbakgrund. Jag gick på enskilda gymnasiet i Stockholm så jag plockade mycket därifrån. Deras kärlekshistoria är viktigt för filmen. JW representerar en väg ut ur det livet hon aldrig riktigt var hemma i.
Om Hollywoods remake
– Jag tycker det är lite tråkigt att Hollywood gör remakes på alla icke engelskspråkiga filmer. Det är fördummande av deras publik att tro att de inte skulle se en film med subtitles. Jag tror inte att det stämmer.
Det är mycket som inte är glamoröst i skådespelaryrket. Lisa spelade nyss in en blodsplatter-film i ett övergivet hus i Knivsta utanför Uppsala. Hennes bror i filmen skulle trycka ner Lisas huvud och spotta blod på henne.
– Jag var naiv och sa: så hur gör vi med det här? Med en slang som är fasttejpad eller? De svarade: nej Lisa, han fyller sin mun med så mycket fejkblod han kan och spottar det på dig. Lisa skrattar så mycket åt minnet att hon tillslut gömmer ansiktet i sina armar.
-Det manuset var bland det knäppaste jag läst och jag älskade det! Jag funderar ibland på vilket utrymme det finns i lilla Sverige för om man råkar ta ‘fel’ roller men tillslut måste man gå sin egen väg. Jag tycker att man ska göra så mycket olika roller som möjligt.
Närmare till London än till Hollywood
Precis det har Lisa gjort genom att flytta till London. Här ska hon hon skriva på för en agentur som än så länge är hemlig. Lisa stannar till slutet av maj innan hon beger sig till New York och spela in en långfilm som regisseras av den svenska regissören Andreas Öhman (I rymden finns inga känslor, Bitchkram). Hon är hemlighetsfull kring projektet men ser väldigt mycket fram emot att få jobba med Öhman som enligt Lisa är en av de mest spännande svenska regissörerna just nu.
– Jag har fler kontakter här eftersom pluggat här och projekten castas i hela världen. En dröm är att göra brittiskt kostymdrama á la Gospel park eller Downtown Abbey.
I höst kommer även Liza Marklunds film En plats i solen, med regi av Peter Flinth (Yellow Bird) ut. Lisa spelar Lotta, en fotograf med konstnärliga ambitioner. Lisa beskriver Lotta som en riktig kuf och en vansinnigt komisk karaktär.
– Jag tycker om att göra komedi, det är en ynnest att få vara ful och rolig. Svensk film är inte lika välpolerad som Hollywood, kvinnor ser fortfarande ut som kvinnor.
Lisas bästa Londontips
När det regnar: Prince Charles Cinema vid Picadilly Circus.
När vädret är fint: London Zoo, Spitafields market och Columbia market.
