London taxitips och tricks
Andreas Eriksson, vår enda svenska taxichaufför i London har här skrivit ihop en liten text till er svenskar om “taxikulturen” i England!
Efter att ha knåpat ihop lite drygt 20 veckor av Londontips från mitt taxifönster är det kanske föga överraskande att jag debuterar som artikel skribent här på Londonsvenskar med en liten guide om hur man bär sig åt och vad som kan vara värt att tänka på när det gäller att åka taxi i London.
Först och främst finns det till skillnad från i Sverige två typer av taxi i London. På ytan verkar de snarlika men i verkligheten är de grymt olika. Det finns som bekant den klassiska svarta Londontaxin och sedan finns det Minicabs.
Den klassiska taxin, som ibland även kallas Hackney Carriage, är den sort som jag tutar runt i. Det är den enda sortens taxi som du kan vinka in på gatan och som enligt lag får lov att stanna och plocka upp passagerare på gatan.
Anledningen till att vi får stanna nästan var som helst, köra i bussfilerna och ha reklam för annat än den egna taxifirman på bilarna, är att vi är reglerade av Transport for London (TfL) och räknas fullt ut som en del av lokaltrafiken.
För att få till den här licensen måste man gå igenom “Knowledge of London” – utbildningen som taxiadministrationen på TfL håller i. I ett nötskal innebär det att man lär sig cirka 20,000 gator och 25,000 attraktioner (restauranger, kyrkor, hotell etc.) utantill, och i en serie av cirka 20 verbala tester måste man kunna tala om för en examinator hur man kör mellan två slumpvis utvalda punkter utan GPS, kartor eller andra hjälpmedel. Klarar man det får man en liten speciell metallbricka som man måste ha om halsen när man jobbar.
Vidare har vi en taximeter som avgör priset på resan. Taxametern är inställd att “ticka” efter tre olika tariffer och är sedan plomberad, igen, utav Transport for London.
För att slå hål på en del myter kan jag direkt från källan avslöja att taxichaufförer i London inte kan trixa med mätaren på något som helst vis utan att bryta plomberingen, vilket i sin tur är belagt med grova böter och att man automatiskt blir av med sin taxilicens.
En annan myt är att vi med flit sitter i trafik för att mätaren skall ticka iväg: helt fel. De stora pengarna förutom när hjulen faktiskt rullar, ligger i att slå på mätaren så många gånger som möjligt per skift eftersom den startar på £2.40. Om jag gör cirka 20 körningar under åtta timmar är det i sig självt £50 utan att köra en meter så snabbaste vägen som trafik och gatuarbeten tillåter är garanterat bäst eftersom det tillåter att man kan starta om mätaren när nästa kund hoppar in i baksätet.
Minicabs är en helt annan femma. Dessa måste man enligt lag boka i förväg. De måste i och med det ge ett fast pris eftersom de åtminstone i teorin kan planera resorna i förväg. Ni som testat den här varianten vet säkert att det de nästan uteslutande förlitar sig på GPS och ofta hamnar vilse ifall de har varit en olycka eller ett vägarbete som stängt av en gata. Det kan man kanske leva med om man inte har brådis och jag ska frivilligt erkänna att om man är ensam om att betala eller skall åka långa sträckor typ Stansted till Gatwick, kan en mincab löna sig ordentligt.
Jag ville försöka undvika att i egenskap av att vara en London Cabbie slå mig själv på bröstet och avfärda minicabs som ett undermåligt alternativ i den här artikeln, men jag vill i alla fall höja ett varningens finger.
Bilder: Transport for London
Sent på nätterna står det ofta en lirare med ett block och en självlysande väst och erbjuder en “taxi” utanför krogen när man ska hem efter en utekväll. Det här är en helt olaglig företeelse eftersom den Minicab du nu är på väg att sätta dig i inte är förbokad som den enligt lag måste vara. Det betyder att deras trafikförsäkring inte gäller och du personligen kan bli skyldig till dina egna och andras skador vid en olycka. Det har också på senare år varit populärt bland våldtäktsmän att låtsas vara en minicabchaufför och sedan med flit “köra vilse” och våldta både män och kvinnor. Jag vill dock understryka att den stora majoriteten av minicabs är riktiga firmor med artiga och allmänt reko chaufförer i vettiga bilar som bara vill tjäna ihop till hyran precis som alla vi andra.
Slutligen kommer jag med några insider tips på hur man fixar en svart Londontaxi när det verkar helt kört.
Stå inte vid zig zag linjer på gatan: dessa innebär £130 i böter för chauffören och även jag kör garanterat förbi dig även om taxilampan lyser i varmt orange. Detsamma gäller för övergångställen så gå ett par meter åt sidan och vifta som om du försöker få en helikopter att landa!
Som en sista utväg ladda ned “Hailo” och “Get Taxi” apparna till din telefon och lägg in din beställning via appen till den punkt där din telefons GPS signal kommer ifrån. Den här varianten tvingar inte bara chauffören som accepterar körningen att dyka upp men också att köra dig till den adress du säger, även om din adress är i ett område eller en estate som har ett lite taffligt rykte, är “åt fel håll”, ligger “south of the river” eller om chauffören påstår sig vara på väg hem.
Till allra, allra sist kan jag kategoriskt avfärda att taxichaufförer förväntar sig dricks. Om du vill runda av lite uppåt är det givetvis välkommet men det är endast obligatoriskt att lämna 40% dricks om din traditionella svarta Londontaxi har en chaufför som pratar flytande svenska med en svag södermalmsdialekt.
