Jag flyttade till London i September förra året (2018) enbart för mitt då sprillans nya jobb – som Menswear Designer på Allsaints. Ett märke jag alltid gillat, respektera och velat jobba för. Ofta under inspirationsresor på mitt föregående jobb (Designer på H&M för Divided Grey Mens) så passade man ofta på att gå i Allsaints fantastiska butiker i New York eller liknande. Jag hade jobbat på min portfolio dag som natt i ca 2 veckor innan jag tillsist skickade in ansökan. Så när jag efter ett flertal intervjuer (och neurotiskt debatterat med mina nära och kära om jag i överhuvudtaget skulle få jobbet) så ringde telefonen och deras HR senior talent acquisition var delighted to give me an offer! Det var lite av en skräckblandad förtjusning, då jag visste att jag inte kunde tacka nej – men att det också skulle innebära en stor omställning med flytt till annat land, hyra ut min lägenhet i Stockholm samt att lämna både familj och kollegor.

 Jag bor med min flickvän i East London (E16) rätt nära The Royal Docks i ett helt nybyggt område som heter Royal Wharf. De första byggnaderna i området är knappt 2 år gamla och varje vecka känns det som om det växer upp nya hus, som betong svampar! Innan flytten gjorde vi vår research ordentligt angående områden, priser, kontrakt skrivning osv – vilket är helt klart annorlunda gentemot hemma i Sverige. Det som slog oss med att bo lite längre ut i Östra London är att man får såpass mycket mer för pengarna. Både i boyta och levnadsstandard.

Det bästa med där vi bor nu är att man bor bättre än jag någonsin kunnat drömma om hemma – med bekvämligheter som tvättmaskin & torktumlare i lägenheten, diskmaskin, klimatsystem inomhus, dubbelt så stor lägenhet gentemot hur jag bodde i Stockholm, Klubbhus med gym och pool ingår i hyran samt 24 timmars concierge med postrum. Superlyxigt helt enkelt, iallafall för en föredetta Stockholmare som är van att bo på 26 kvm.

Det är även otroligt lugnt och skönt här ute – båda av oss jobbar mestadels, så vi uppskattar att ha det lite lugnt och stilla när man inte är på jobbet. Det hela är som en liten ministad (Svenska vänner påpekar ofta att det känns lite som en blandning av hammarby sjöstad och London) med ett eget Sainsburys runt hörnet, nagelsalong, apotek och restauranger samt en lokal pub på väg.

Jag jobbar som Menswear Jersey Designer, vilket innebär att jag är ansvarig för att designa och bibehålla en hög standard på vårt jersey produktsortiment. Vilket innebär alla hoodies, sweatshirts, T-shirts, longsleeves, joggers, polotröjor osv. Just nu håller vi på att designa nästa års sommarkollektion utifrån vår Creative Director’s kreativa brief. Så jag har precis lämnat uppstarts fasen och efterfrågat ett urval av olika tyger från våra leverantörer runt om i Europa, samt skissat och designat plaggen med breda penseldrag. Jag jobbar även på en del prints & innovativa branding idéer som både är estetiskt tilltalande men även passar in under kollektions konceptet. Samtidigt är vi en avslutande fas av att sätta final sign off’s och godkänna vinter 2019 prover som kommer in, samt att inspektera de första proverna som kommer in för våren 2020 – så man har en del att stå i kan man säga.

Det dagliga jobbet innebär allt från att titta på lab dips & fabric swatches (tygklipp från leverantörer & fabriker med syfte att godkänna färg eller kvalitetsstandard) och ha en pågående korrespondens med våra fabriker och leverantörer. Inom modebranschen är man som designer i en konstant researchfas, för att hålla sig ajour med tendenser och “trender” men även för att analysera konsumtionsbeteenden, implementera hållbarhetstänk osv. Varje vecka har vi så kallade fittings på provmodell, där vi med en garment technician provar av alla plagg och försäkrar oss om att alla passformar är perfekta. Självfallet är det en hel del skissande, i industristandard programmet Adobe Illustrator. Även en del resande till våra europeiska fabriker & leverantörer ingår i jobbet.

Vi har även försäljningsmöten varje vecka, där vi i designteamet får en brief i hur de senaste försäljningssiffrorna ser ut och vad vi kan ta med oss utifrån dom. Vad ska vi göra mer av, och vad har inte fungerat som tänkt. Så det är en väldigt dynamisk och mångfacetterad roll, vilket passar mig perfekt som person.

Till att börja med kan man konstatera att modebranschen är betydligt mycket större än i Stockholm, det går inte ens att jämföra faktiskt. London har en väldigt högt ansedd och anrik tradition av skrädderi i och med Saville Row bla, men även en kavalkad av samtida internationellt ansedda designers & modehus som Alexander McQueen, Burberry, Paul Smith, Stella McCartney, Vivienne Westwood – för att nämna ett fåtal.

London har även en i allra högsta grad levande modescen med små och mellanstora märken. Lägg därtill att några av världens främsta lärosäten för mode ligger i London – t.ex Central Saint Martens och Royal College of Art osv, och lägg därtill en vital modevecka/fashion week på det.

Så med det sagt så är det förvisso en förhållandevis stor bransch, men till viss del så tenderar ändå alla att känna alla. Då det är en bransch som formas mycket av informella vänskapsband, rekommendationer och nätverkande.

Jag vaknar ca 07:00 varje dag, och som den slav under teknologin man är tenderar jag kolla telefonen det första jag gör (mail, instagram, linkedin & facebook) vilket är en vana jag försöker ändra på. Svårbruten dock. Därefter är det dags för morgonrutinen med kaffe, armhävningar, frukost  och dylikt.

Eftersom jag bor såpass långt ut Öst så måste jag ta DLR (Docklands Light Railway) samt byta till Underground för att ta mig till jobbet. Lyssnar alltid på någon informativ podcast, seminarium på youtube eller läser en bok på vägen, dels för att slå ihjäl tiden – men även för att försöka undgå det faktum att mitt ansikte förmodligen är inpressat i någon främmande persons armhåla, rygg eller dylikt. Londons kollektivtrafik är förfärlig. Klaustrofobiskt, överpopulerad och varm.

Väl på kontoret kl 09:00 där är det dags att svara på mail, kolla vad för prover som kommit in och ta tag i vilka komplikationer som kan uppstått från en dag till en annan när det gäller att producera kläder. Har vi inte försäljningsmöten eller andra sammankomster som rör den nuvarande kollektionen så jobbar jag på med vad som är mest brådskande (vilket förmodligen är allt på samma gång!)

Lunch kl 13:00. Då Allsaints Design Studio ligger i Shoreditch och precis vid anrika Spitalfields Market så går jag gärna dit för lunch. För att botgöra för sin hemska kollektivtrafik så gör London att rätt bra jobb i att väga upp det med sitt överdådiga utbud av bra mat. Det finns ett så överväldigande och fantastiskt utbud av mat att jag såhär 10 månader efter flytten fortfarande inte provat på ens hälften av det som finns på Spitalfields Market. Naan Wraps, Bao Buns, Polska Munkar, Italienska handgrillade foccaias, Handgjord falafel – you name it. Allt finns, och allt är himmelskt gott.

Avslutar med en single espresso macchiato på något av de trevliga fiken i närheten, Nude espresso är stammis haket.

Har jag tid över tar jag gärna en promenad kring Brick Lane och kollar in all fantastisk street art i området, det arrangeras ofta betalda street art turer för turister – då det finns allt från Banksy original till mer okända förmågor. Hinner jag kör jag även titt i någon av de otaliga vintage och second hand butikerna i kvarteret. Atika och Search & Destroy är mina klara favoriter hittills då de erbjuder en sällsamt hög koncentration av fantastiska vintage bandtröjor och Levis 501 jeans.

På eftermiddagen kör vi ofta en fitting på vår provmodell. Någon fickas proportioner är inte helt perfekt, en nacklinje’s kurvatur är inte helt klockren osv Dagarna fortgår ofta med mer mail, skissande & kaffeintag (mina brittiska kollegor är fortfarande något konfunderade över proportionerna i min dagliga kaffekonsumtion)

Hemgång kl 18:00. Flänger mellan övergångsställen utan trafikljus, turister, hipsters och kontorsfolk i en salig blandning som strömmar ut ur alla affärer och kontorskomplex och bildar kokande lämmeltåg, på väg mot närliggande bussar och tunnelbanor.

Vid 18.00 tiden är Liverpool street station är ett levande inferno av alla människor från alla platser på jorden samtidigt känns det som. Spännande och överväldigande på samma gång.

Efter att ha kryssat förbi en bankman, hoppat höjdhopp över någon turists enorma resväska och navigerat likt en slalomåkare i en puckelpist nedför trapporna till mitt tåg hem, finner jag mig själv återigen inpressad med främlingar likt vakuumförpackade strömmingar, och jag kommer på mig själv att sakna Stockholms tunnelbana. Att kunna andas, eller sitta ner, är en sällsynt lyx i Londons kollektivtrafik.

Väl hemma gör jag lite middag, kollar troligen lite youtube eller Netflix och filar sen på något sidoprojekt. Siktar på att gå och lägga mig kring 22-22:30 senast för att inte vara en grinig zombie nästa dag. Knaprar ett sömnpiller eller två och läser troligen en härlig bok (nästan aldrig skönlitteratur dock) tills jag slocknar.

Som designer och kreativ person känner jag personlig att man alltid jobbar, på ett eller annat sätt. När jag inte designar för Allsaints så har jag alltid Instagram i högsta hugg (följer kring 1200 konto senast jag kollade) för att hålla mig ajour med vad alla håller på med. Flertalet vänner och bekanta som försörjer sig inom olika kreativa näringar tenderar att precis som jag själv ha typ 100 sidoprojekt på gång, gärna samtidigt.

Jag håller på med ett utkast av vad som förhoppningsvis ska bli en kortare bok, som handlar om hur det är att försörja sig som kreativ person och vilka utmaningar som kommer med det, samt vad jag lärt mig under ca 10 år i olika närliggande branscher, som student på Designhögskola osv.

Gör även grafisk design åt vänner och bekanta för att jag älskar att hålla på med det. Är sen många år tillbaka en typografi och grafisk design nörd.

Med största sannolikhet kommer jag stanna här i London, då det knappt känns som om jag börjat skrapa på ytan när de gäller alla möjligheter som står till buds här. Förmodligen jobbar jag med någonting Mode och/eller design relaterat.

Storleken. På Staden. Men kanske mest på utbudet av mat, av mode, av människor, av möjligheter.

Svaret blir nog Shoreditch överlag där. Man bör absolut köra Brick Lane över en helg, trevlig och varierad helgmarknad med fokus på mat och shopping. Om än intensiv & ytterst välbesökt. Smit även in på ikoniska Rough Trade för att stilla ditt Vinyl och bok nörd sug.

Runt hörnet därefter ligger Brick Lanes vintage marknad i en källare med en uppsjö av kurerad second hand och vintage.

Ett stenkast därifrån bör man sörpla en Long Black eller Espresso på Nude Coffe. För mer vintage fynd rekommenderar jag Atika (brukade heta Blitz) eller något av de många stånden på Spitalfields market. Är inte vintage suget stillat än så rekommenderar jag starkt en kort promenad till Search & Destroy för de hands down snyggaste vintage band tröjorna & de bästa Schott perfecto jackorna.

När man ändå är i krokarna tycker jag absolut att man bör kila in på Allsaints Jacks Place som räknas som lite av en mindre “flagship” butik utöver den stora 3 våningsbutiken på Regent Street, som absolut är sevärd även den.

Om hungern börjar nalkas vid det här laget rekommenderar jag starkt Spitalfields Market – särskilt Yum Bun (Grymma handgjorda steamed bao buns), Pleasant Lady (Specialiserar sig på “jian bing” som är en Kinesisk street food klassiker) Pil Pel (bästa handgjorda falaffeln i stan) Dumpling Shack (Vansinnigt goda Dumplings) eller Stud italia (Handgjorda Neapolitanska mini pizzor) Du kommer troligen få slåss om en sittsplats, men det är det bärt – tro mig.

På söndagar är det även den berömda Columbia Flower market ca 10 minuters promenad från Brick Lane. Där kan man hitta vansinnigt billiga blommor och växter till vrakpriser – särskilt om man går sista halvtimmen.