Möt: Alexander Malmaeus, ordförande för Anglo-Swedish Society

Dec 17, 2015 by billie

Text & bild: Billie Elmqvist Thurén

 

Alexander Malmaeus är ordförande för anrika Anglo-Swedish Society, en ideell förening som arbetar för att främja goda relationer mellan England och Sverige genom olika kulturella och intellektuella events och utbyten. Föreningen bildades efter första världskriget, då slagordet ”aldrig igen” ekade över Europa, och har inga mindre än kung Carl XVI Gustaf, Hertigen av Edinburgh och Sveriges ambassadör som beskyddare. Vi träffade Alexander för prata om hans anglo-svenska uppväxt, hans engagemang i Anglo-Swedish Society, och vad som gör vänskapen mellan England och Sverige så speciell, än idag.

 

Det är en grå och småblåsig decemberonsdag när jag har bestämt träff med Alexander. Tunnelbaneresenärernas ansiktsuttryck vittnar om att de är redo för julsemestern, och det ligger ett sorts lugn över den annars så stressiga huvudstaden. Väl i Chelsea sms:ar Alexander och varnar för att han kommer bli lite sen, men han dyker ändå upp exakt på klockslaget som vi har bestämt träff. Han är elegant klädd i mörkblå kostym, och hans artiga sätt att föra sig på, gör att han känns mer engelsk än svensk. Men trots att han har bott i London ända sedan 1972 känner han sig fortfarande väldigt svensk.

 

– Man kan ta med sig sin ursprungliga identitet vart man vill, bara man väljer att göra det, säger han. Och min fasta punkt i livet är fortfarande Torekov i Sverige, ett arv från morföräldrarna som jag hoppas kunna föra vidare ytterligare en generation.

 

EN ANGLO-SVENSK UPPVÄXT

 

När Alexander var sex år gammal flyttade hans familj från Stockholm till London, och av en slump blev han placerad på en katolsk flickskola i St. John’s Wood.

 

– Min mamma knackade på dörren till den första skolan hon hittade, och möttes av en förskräckt nunna som trodde att mamma var en ung kvinna i nöd.

 

Vid sju års ålder flyttades Alexander till Svenska skolan i Richmond, vilket han ser som ett viktigt steg in i den svenska gemenskapen i London. På den tiden var Svenska kyrkan en knutpunkt för många svenska familjer – det var därifrån barnen tog skolbussen till Richmond, och där man samlades vid högtider som till exempel julen. Svenska skolan var den sista svenska utbildningen han fick. De kommande åren pluggade Alexander på engelska och kanadensiska skolor och universitet, för att till slut bli arkitekt i London.

 

– Det var under slutstudierna jag började intressera mig för svensk arkitekturhistoria, säger han. Jag har varit särskilt intresserad av tiden från sent 1800-tal till tidigt 1900-tal. Det var under denna tid man frågade sig vad ”svenskhet” innebar och försökte förmedla detta, exempelvis genom bygget av Skansen och Nordiska museet. Den identitet Sverige tar för givet idag var inte lika självklar för 150 år sedan.

 

OM ORDFÖRANDESKAPET I ANGLO-SWEDISH SOCIETY

 

På frågan om vad det är som driver Alexander till att vara ordförande för Anglo-Swedish Society svarar han att han alltid funnit en tillfredställelse i att skapa och driva igenom idéer.

– Att ha lyckats omvandla något som började som en konversation mellan två individer till ett stort och lyckat projekt är en helt fantastisk känsla. Att bli just ordförande var dock något jag bara halkade in på.

 

Idag håller Anglo-Swedish Society i eftertraktade events för alla åldrar, bland annat den årliga Punschbalen, som senast hölls i glamourösa Hurlingham Club.

– Innan anordnades det mest evenemang på dagtid, så då var det bara pensionärer som kunde komma. Den nya styrelsen och jag har haft som ambition att bredda föreningens åldersprofil. Vi ville gärna få in yngre människor i föreningen.

 

Bilder från Anglo-Swedish Societys Punschbal 2015.

 

Vad gör er till en relevant institution även idag, när vi lever i en globaliserad värld?

För mig bygger globalisering på individer och relationer. Sverige har fått en oerhört stark profil på senare år, och det finns många svenskar som gärna vill sprida kännedom om svensk kultur till resten av världen. Vi erbjuder ett personligt sätt att göra det på – det är en helt annan sak att gå ut och träffa människor och uppleva möten än att skaffa sig kulturella utbyten via exempelvis YouTube.

 

På vilket sätt har Sverige och England ett speciellt band än idag?

Något jag tycker är oerhört viktigt för att knyta starka vänskapsband är humor, och humorn är något svenskar och engelsmän delar. Vi hade en rolig föreläsning med ambassadören Andrew Mitchell för ett tag sedan, då han berättade om sin tid i både Stockholm och Berlin. Han sa att när han brukade titta på Monty Pyton med sina svenska och tyska kollegor så skrattade alltid engelsmännen och svenskarna åt samma skämt, medan tyskarna skrattade när inga andra skrattade.

 

Utöver humorn så fortsätter vi även fascineras av varandra. Svenskar hyser en särskild fascination för England – de har en lite romantiserad syn av hur det egentligen går till här.

 

Har du någon rolig historia att berätta om vad som hänt i föreningen under årens lopp?

Det är oerhört spännande att gå igenom föreningens gamla arkiv. Anglo-Swedish Society har alltid haft goda relationer till svenska herrklubben Bärsärkar & Vikingar (som Alexander också är engagerad i), men då och då har det uppstått små konflikter. Vid ett tillfälle skulle gamla kungen komma på besök, och då gnabbades det argsint om vem som skulle få vara värd – Anglo-Swedish Society eller Bärsärkar och Vikingar. Det är kul att se hur det alltid blev en så himla stor grej när kungen skulle komma på besök.

 

Blir det en annan dynamik i Bärsärkar & Vikingar än i Anglo-Swedish Society, eftersom det är en herrklubb?

Det är klart att det blir en särskild stämning när vi umgås i klubben – man smälter samman som ett lag, och så blir det alltid en viss jargong eftersom att klubben har sina egna traditioner. Däremot blir jag lite förnärmad när folk tror att vi beter oss sämre i sällskap med enbart män än i sällskap med både män och kvinnor. Det är en fördom som absolut inte stämmer.

 

Hur har du tid med allt?

Det gäller att arbeta tillsammans med folk, så att man inte behöver göra allt själv. Erik Berggren, Elisabet Baldwin och andra styrelsemedlemmar är mycket aktiva och jag får energi av att arbeta med dem. Innan jag gick med i Anglo-Swedish Society kände jag att jag endast umgicks med folk i min egen ålder. Det fina med Anglo-Swedish Societys events är att åldrarna är så blandade – att allt från 20-åringar till 90-åringar sitter tillsammans och pratar.

 

På vilket sätt kan unga Londonsvenskar engagera sig i Anglo-Swedish Society?

Genom att bli medlemmar och komma på våra evenemang, och gärna också komma med egna förslag på events. Om det exempelvis kommer en intressant person och besöker London har vi faciliteterna och möjligheterna att göra det till en trevlig tillställning.

 

På ytan kan Anglo-Swedish Society verka som en ganska exklusiv och ”posh” föreningen, men Alexander vill gärna poängtera att alla är välkomna.
– Anglo-Swedish Society ska inte kännas som någon exklusiv krets utan är inkluderande för alla som tycker att det är roligt att vara med. Tanken är att man ska kunna komma på våra events utan att känna någon, och gå därifrån med flera nya vänner.

 

OM LIVET I LONDON

 

Vad är det bästa med att bo i London, jämfört med de andra ställena du bott på?

Djupet, både historiskt och kulturellt sett. Man ser en ny stad i staden varje dag. Det jag älskar mest är att man kan gå förbi en anonym dörr hundra gånger och en vacker dag blir man inbjuden. Då öppnas en värld man inte visste fanns. Det finns så mycket att upptäcka. Så mycket historia, så många olika institutioner, så många människor som brinner för saker man inte ens visste existerade.

 

Vad är det mest negativa med att bo i London?

Att det är långt från skogen och havet. Och att det tar så lång tid att ta sig från en del av staden till en annan.

 

Beskriv din perfekta helg i London:

Då gör jag helst så lite så möjligt, eftersom veckan är så full med arbete och sociala aktiviteter. Att bara vara med familjen och lufsa runt i trädgården. Eller att fly London helt och hållet. Man måste komma bort härifrån ibland.

 

Något du längtar efter i Sverige?

Skånsk solnedgång.

 

SEX SNABBA

 

Favoritområde i London: St. James’s

Område du helst undviker i London: De yttre förorterna

Favoritrestaurang i London: Wiltons på Jermyn Street

Vad gör du när du inte jobbar? Ägnar mig åt och sällskapsliv

Beskriv dig själv med två ord: Bister livsnjutare

Livsfilosofi? Min göteborgska mormor sa alltid: ”Man ska alltid bjuda till!”