Möt: Fredrik Olsson
Från att inta krogen i Ludvika iklädd skiddräkt och ett par Levi’s utanpå, till att driva en liten fashionable cocktail bar i London’s mest exklusiva kvarter har Fredriks senaste 18 år varit minst sagt händelserika.
Fredrik Olsson har alltid strävat efter att komma långt, “achieve något” som han själv säger på sin svengelska. Det var det som förde honom till London för 18 år sedan.
Fredrik, var börjar din Londonberättelse?
Jag är uppväxt i Ludvika, spelade hockey där och det var egentligen hela mitt liv. Sport och hockey, konstaterar Fredrik Olsson. Idag har han flera företag och många järn i elden.
– Mamma har slutat fråga om jag kommer hem. Hon tjatade i tre, fyra år men nu har hon accepterat att jag stannar.
Han anlände till London efter en kortare mellanlandning i Göteborg, där han jobbade som gymnastiklärare och på nattklubb. Han upplevde ganska snabbt att han var klar med staden och kände, vad nu då?
London hände därefter i september 1996, tanken var att engelskan skulle finslipas. Samtidigt gick han en sex veckors bartenderkurs. Ett yrke han kunde ta med sig jorden runt tänkte han finurligt, men saker och ting förändrades ganska snabbt.
“Jag vart ju kär i London helt enkelt”
Fredrik fick högsta betyg på barskolan. Medan kursarna tog en öl efter skolans slut studerade han drinkarna till en mikroskopisk nivå och självklart var han alltid först på plats på morgonen.
-Jag har alltid varit tävlingsmedveten och idrottsintresserad, småler han och berättar att han började spela innebandy för innebandylaget London Sharks. Under tiden i laget kom de tvåa i de brittiska mästerskapen.
Efter avslutad kurs började Fredrik jobba i en bar vid namn Long Island Ice Tea. Att han under intervjun slänger in bartenderuttryck och engelska ord i vår annars svenska konversation vittnar om en viss acklimatisering.
-Det var mycket happy hour och premix, ett mainstream ställe men hårt jobb, en bra skola, konstaterar han innan han fortsätter. Det som förargade mig där var hierarkin. Jag kom som en frisk fläkt men de som jobbat längst fick mest dricks oavsett hur bra man arbetade.
Irriterande för den tävlingsmedvetna Fredrik som började se sig runt och utöver timmarna bakom bardisken började ett extraknäck som dörrvakt. Yrket som uppenbarligen öppnade många dörrar, han träffade enormt mycket folk.
– Met bar, Momos – de var top of the range då, en riktigt bra inkörsport, säger han, lutar sig tillbaka och tar en sipp av kaffekoppen.
Fredrik hamnade på Eclipse, Walton street. Han drev den populära baren i ett par år runt milleniumskiftet. Där mycket folk snackade och lovade investeringar som aldrig hade belägg. Här började Fredrik klura på diverse affärsplaner på olika barer, han hade 5-6 schyssta planer på olika lokaler runt om i centrala London. Nuvarande Sketch var en utav lokalerna han kikade på, Sfair skulle stället heta.
Livet på en pinne, nätverkande.
Fredrik bodde på Rupert Street, i hjärtat av det pulserande Soho i ett och halvt år. Han delade säng med kompisen Jocke, ett tag bodde de fyra personer i en etta, det var en del av nätverkandet (!), säger han. Därefter flyttade han till kvarteren han sedan stannat kvar i, först en tvärgata vid King’s road. Där bodde han tillsammans med sin modellkompis Robert som idag sitter i British Fashion Council. Helt plötsligt bodde Robert och hans tjej där också, det funkade då Fredrik själv jobbade ganska mycket. Livet handlande som sagt om nätverkande.
12 år tillsammans med Kosmopol.
Han och tre andra killar hittade efter en tids letande en barlokal och började klura på namn. Smaka var det första namnet, influerad av hans Göteborgstid. Han tycker det var ett kul namn men det lät väl inte så bra på engelska, blev “smack” eller “Smäcka”. Kosmopol var en annan favoritbar på avenyn, dessutom var den skära Cosmopolitan väldigt poppis. Det fick bli Kosmopol, svenskinfluerat med K. Folk har kommit och gått men Fredrik är kvar på Kosmopol, som ger honom frihet att jobba med andra projekt, det gör livet till ett nöje. Vinterns projekt var pop-upen Skandilicious, ett svenskt julbord serverat i The Guardians gamla redaktionslokaler. En idé som kom då han saknade svenska delikatesser. Skandilicious har både varit kul och populärt, säger en nöjd Fredrik och säger att det kommer han köra nästa år igen.
Fredrik trivs bra i området han bor i, parkerna och de låga byggnaderna gör det mysigt, traditionellt och charmigt, ett område han fastnat för. Han gillar livet i London, och tycker att han lärt sig uppskatta staden the hard way. Han förklarar sitt utlåtande med att han först på senare tid lärt sig att bo på egen hand.
-Bara en sådan sak som att jag har ett eget hem här i London, jättekonstigt att bo själv, säger Fredrik och avslutar tanken. -Det är väl en del av min Learning curve.
Vid frågan om han är här för att stanna får jag svaret: Jag vet inte, hehe – jag lämnar dörren öppen!
Ålder: 42 år
När du inte jobbar? Jag jobbar alltid, annars umgås jag med flickvännen.
Jobbar intensivt men har alltid något att se fram emot. Det är viktigt för mig.
Livsvisdom du tror på? Man kan aldrig tänka “what if”.
Hur är du som chef: Dålig på att delegera. “Själv är bäste dräng.”
Berätta om en perfekt Londonsöndag: Nyttig lunch på Granger, lång promenad på kyrkogården (!), ta med en kaffe och filosofera. Lite shopping, bara vara och kolla på en film på kvällen. Normalt jobbar jag inte på söndagar, det har varit så i 10-15 år. Söndagar är lite heligt!
2015: Mer tid för mig själv, ta hand om kroppen, lyssna på den. Komma ikapp med kroppen och den mentala biten. När jag känner mig frisk då får jag självförtroende.
Text: Michaela Agnarsson
