Prada vs. Haglöf?
Jag älskar att bo i London. En stor anledning är att här finns så mycket mångfald och man kan umgås med människor från hela världen och berika sig själv på daglig basis. När jag flyttade till London 1999, så tänkte jag precis som många andra Londonsvenskar att jag skulle vara här kanske 2-3 år, få lite internationell arbetserfarenhet och sedan flytta tillbaka till Sverige. Men det blev inte så. Jag är nu gift med en Engelsman och vi har en alldeles underbar Svengelsk dotter i västra London. Hon är nu 2.5 år och världsbäst på svengelska “Mamma mamma, I´m hiding under bordet”.
När jag var mammaledig umgicks jag med massor med andra mammor (och en pappa) från olika bakgrund, nationaliteter etc. Särskilt roligt tyckte jag det var att se hur oerhört olika synen kan vara på just barnuppfostran – inom samma stad! London är ju inte bara Storbrittaniens huvudstad och affärscentra, det är ju också som ett litet värld i sig. Jag läste en gång i Metro att om London skulle etablera sig som ett eget land så skulle det nog gå ganska bra. Starkt financiellt centra, teknologi hubbar utmed M25an, ett fantastiskt bra landslag i fotboll… etc.
Det här var en typisk dag för mig under min mammaledighet:
Jag och lilla bebisen var bjuden hem på fika hos en italiensk ”mamma kompis” på morgonen. Det var kanske 30 minuters promenad och regnade ute, men lite inspirerad av en Norsk mammakompis (icke sur – gå på tur…) satte jag upp regnskyddet på vagnet och tog på mig min haglöfs regnjacka, jeans, träningskor och en röd t-shirt/amningstop. Gissa om jag kände mig lite som ”kusinen på landet” när jag kom till min italienska kompis som var så där kvinnligt elegant som bara italienskor kan, med stilig kjol, stövlar, smycken och hela kitet – mycket Prada. Hon hade även sin mamma influgen från Italien på plats och en Italiensk kompis till henne. Där fanns ”night nurse” och nanny och städerska och vi fikade på jättegod espresso och fick superlyxigt mörka chokladpraliner att mumsa på. Jag var den enda som ammade och som hade bebisen i knäet under fikat.
På eftermiddagen samma dag träffade jag en grupp svenska mammor i lekparken. Det var första gången jag skulle träffa denna grupp så jag visste ju inte hur de såg ut men det var liksom inget problem alls för när jag kom till lekparken såg jag direkt ett kluster med härligt blonda, rödkindade, o/lättsminkade tjejer iklädda väldigt liknande kläder som jag hade på mig och med Haglöfsryggsäckar fyllda med termosar med varm choklad, kexchoklad, äpplen och russin. Stort fokus på barnen och hög energi.
Prada vs Haglöf liksom. Kontraster.
Men samtidigt, i båda ”lägren” fanns det lika mängder kärlek till barnen och värme för varandra – när man bortsåg från fasaden var skillnaderna ganska små.
Jag vill inte behöva välja Prada eller Haglöf. Jag vill kunna varva. På samma dag. I London är det mer regel än undantag.
Heja London!
– Lena Davies, Mamma i London
