Recension – The Phantom of the Opera Musical
Musikalen som har framförts i West End sedan 1986 följer den unga balettdansösen Christine Daaé på Opéra Populaire i Paris under slutet av 1800-talet. Christine har börjat få sånglektioner av det så kallade ”operaspöket” (Fantomen), som håller till nere i operahusets hemliga gångar på grund utav sitt missbildade utseende. Fantomen blir besatt utav den begåvade sångfågeln så när Raoul, Christines barndomskärlek, kommer in i bilden så ser han ingen annan utväg än att tvinga Christine till att bli hans.
Den största anledningen till att jag besökte London första gången var just för att gå och se The Phantom of the Opera. Jag hade sett den nyaste filmatiseringen av musikalen några år tidigare och var besatt utav Andrew Lloyd Webbers storslagna låtar. Jag tror inte att det finns någon musikal i London som slår denna när det gäller galenskaper, komik eller passion. The Phantom of the Opera är en kärlekshistoria i klass med tidlösa berättelser som Svindlande Höjder och den kommer aldrig sluta vara aktuell.
När jag såg musikalen första gången så spelades Fantomen av West End veteranen John Owen-Jones. Från det att han tog den första till den enastående sista tonen så satt jag med gåshud över hela kroppen och jag trodde att ingenting skulle kunna slå min upplevelse. Kanske är jag för mycket av en patriot men när svenske Peter Jöback tog på sig Fantomens mask så blev jag om möjligen ännu mer hänförd. Nu är det Marcus Lovett, som redan har spelat Fantomen på Broadway, som tagit över efter Peter och jag tror han kommer göra ett makalöst jobb.
Fastän att The Phantom of the Opera är en utav de dyraste musikalerna att besöka så är upplevelse värd varenda krona då du kommer vara med om en upplevelse bortom ord.
Text: Kajsa Wall
