Sofia har en egen musikfestival
Sofia Hagberg är tjejen som bestämde sig för att förverkliga sin och kompisen Simons dröm om en egen en musikfestival. Resultatet blev End of the Road Festival, en mötesplats för allt ifrån indie och elektronisk musik till country och blues i Dorset. Nu firar festivalen sju år och vad är bästa sättet att fira jubilaren än att starta en systerfestival. Den 8 juni drar No Direction Home Festival igång på Welbeck Estate, i Nottinghamshire.
– Vi har lyckats boka fantastiska band och sålde över 2,500 biljetter långt i förväg och biljetterna fortsätter att säljas som smort, säger Sofia Hagberg.
Hur kommer det sig att ni nu startar ännu en festival och berätta lite om bakgrunden till namnet!
– I och med att End of the Road har nått sin maxkapacitet på 10,000 och vi nu sålt slut 3 år i rad, så är enda sättet att ge fler människor chansen att komma på vår festival att start en ny och det är också det enda sättet för oss at göra mer av vad vi älskar att jobba med. No Direction Home Festival är namnet som vi först ville ge End of the Road men just det året så kom det ut en Bob Dylan dvd med samma titel. Så det kändes lite för mycket att ha samma namn just då. Så när vi började fila på namnet på vår nya festival, kom No Direction Home upp och det var solklart att det var det rätta namnet.
Vad har ni för förväntningar inför premiären?
– Glada förväntningar! Det har givetvis vart mycket hårt arbete, men i och med att vi inte behöver gå igenom samma tuffa och branta inlärningskurva som med End of the Road, så känns det lättare och det verkar dessutom vara en lucka på marknaden för en festival av vår sort i detta område, så känns det mycket positivt.
På vilka sätt kommer No Direction Home skilja sig från EOTR?
– Saker som skiljer festivalerna åt är bland annat kapaciteten, med 5,000 på No Direction Home Festival, alltså hälften så stor som End of the Road. För oss så är stället där festivalen sker en väldigt viktig ingrediens och Welbeck Estate är helt fantastiskt vackert och området där vi håller No Direction Home har många mysiga hörn och vrår och har till och med en sjö i bakgrunden så den är väldigt annorlunda till Larmer Tree Gardens, där End of the Road håller hus. På No Direction Home så har vi även gett mer betoning till allt annat runtomkring musiken, så som komedi, litteratur, filmer, workshops med mera. Till exempel så kommer School of Artisan Food att lära folk att göra smör och indiskt bröd, man kan gå på en ost och ale tasting, man kan prova på krukmarkeri, hat making, felt making, kite making och mycket mer. En av de största gemensamma nämnarna för båda festivalerna är vår uppmärksamhet på detaljer. Vi ser till att det är kvalitet som gäller rakt igenom, vare sig det handlar om maten, dekorationerna, festivalprogrammet eller banden.
Vad tycker du är receptet på en god festival?
– Bra musik, trevliga människor, god mat, en mysig stämning, att man bryr sig om miljön och varandra, både organisatörer och fans.
Summera åren som har gått med End of The Road Festival?
– Wow, det skulle kunna bli en bok! Jag skall göra mitt bästa för att inte bli långrandig! Vårt första år, 2006, lyckades vi locka 1,600 härliga festival människor som kom och gjorde våran första festival en strålande succé fast vi hade ju räknat med 5,000 så min kollega Simon fick sälja sitt hus, vi lånade pengar av familj, vänner och banken och fick det precis att gå av stapeln. Musikmässigt var vi så stolta att vi lyckats boka bra band som Ryan Adams, Badly Drawn Boy, Richard Hawley, Josh Ritter, British Sea Power och mer och lyckades vinna “Best New Festival” i “UK Festival Awards”. Andra året så återvände många och de drog med sig sina polare denna gång, så vi sålde 4,200 biljetter totalt vilket betydde att vi inte gick lika mycket back dettta året och musikmässigt var vi ännu stoltare med Yo La Tengo, Super Furry Animals, Herman Dune och fler. Tredje året blev det slutsålt, vilket betydde att vi inte gick med förlust. Sedan dess har det gått framåt och vi har betalat tillbaks alla våra skulder och börjar gradvis få något tillbaka för allt hårt arbete. Det var verkligen tufft de första åren, jag hade inte en ledig helg på ca 3 år! Bandmässigt har vi också fortsatt framåt med band som Fleet Foxes, Wilco, The Low Anthem, Modest Mouse och många fler. Det härliga är att vi bara bokar band som vi själva älskar, så det är inte bara de stora banden som betyder något. Därför kändes det extra roligt att få ännu ett allmänt erkännande i och med att vi vann “Best Small Festival” i UK Festival Awards förra året.
Vad kan vi förvänta oss av årets bilaga och hur många besökare räknar ni med?
– Nu har vi nått vår max-kapacitet, och även om vi kunnat växa mera så vill vi inte det, eftersom 10,000 är en perfekt balans. Festivalen känns fortfarande mysig och grassrootsy, vilket är viktigt för oss. I år så har vi lyckats boka Grandaddy som återförenas för endast ett fåtal konserter, vilket kommer bli magiskt. Utöver dem så har vi Grizzly Bear, Beach House, Midlake, Tindersticks, Alabama Shakes, The Low Anthem, John Grant, Jonathan Wilson, Mark Lanegan Band, Anna Calvi, The Antlers, Villagers, First Aid Kit och många fler.
Berätta i korthet om din bakgrund och hur det kom sig att du flyttade till London!
– Jag flyttade till London 1998, då jag tog en 6 månaders ‘sabbatical’ ifrån mina miljövetenskaps studier på Göteborgs Universitet. Anledningen till varför London lockade var för att så många av mina favoritband spelade där. Så jag gick i stort sett på en konsert varje kväll under mina första månader! Jag hittade även ett jobb snabbt och då kändes det inte så noga med att åka tillbaka hem och utöka studieskulden.14 år senare är jag fortfarande här och går på konserter!
Berätta lite om dina och förstås festivalernas framtidsplaner i stort?
– För i år så är en stor del av framtidsplanen att få No Direction Home Festival att gå av stapeln på ett så bra sätt som möjligt, så att vi kan fortsätta utveckla den nya festivalen på lång sikt. Vad det gäller End of the Road Festival så är det viktigt för oss att fortsätta leverera en kvalitets-festival. Varje år gör vi allt vi kan för att lyssna på vad våra fans har att säga och gör förbättringar där det behövs, medans vi samtidigt ser till att hela tiden förnya oss, så att det alltid finns något nytt att upptäcka. Vi är mycket positiva om framtiden och våra förhoppningar är att båda festivalerna kommer att finnas i många år till.
Mer information besök: End of The Road Festival
No Direction Home Festival
Text: Emelie Krugly Hill
Festivalfoton: Stijnh’s photostream på flickr
