Vi som blev kvar i London
När jag läste att Londonsvenskar skulle få liv igen och att de letade efter bloggare inför nylanseringen kände jag att det kanske var dags för mig att börja skriva en krönika.
Som tvåbarnspappa boende i London och med jobb på Google kanske jag kan täcka in några delar av Londonlivet som inte de andra bloggarna berättar om. Sen verkar det alltid som att det går ungefär fem svenska killar på varje svensk tjej som befinner sig i London och som svensk pappa känner man sig lite unik.
En av de tjejer som bestämt sig för att ge Londonsvenskar en nystart år Charlotte som också är Londonsvenskars driftansvariga, hon fyllde 24 för några månader sedan. Vi har ett par saker gemensamt, vi kommer båda från Stockholms norra förorter, men mest slående är kanske att vi båda flyttade hit när vi var 23 år gamla och båda firade vi vår 24:e födelsedag här i UK, fast i mitt fall var det dock tio år tidigare än Charlotte.
När jag ser bilderna från hennes födelsedagsparty översvämmas jag av nostalgi, alla ser så unga ut, runt 23-24 och det är fest i någons flatshare, säkert träffas man för första gången och det är många att hälsa på och svårt att komma ihåg alla nya namn. Antagligen är kylskåpet överfullt med all dricka som folk tagit med sig, när kvällen är slut kommer säkert massor av nummer utbytts och alla har skaffat nya vänner och förälskelser.
För tio år sedan var jag en av de där nyanlända unga svenskarna som gick på fester hela tiden, jobbade i något slitigt och tråkigt jobb om dagarna och gjorde det mesta av ledigheten. Arbetskamrater och flatmates kom och gick under ett par år, saker och ting föndrades snabbt, ena dagen hade man jobb, nästa dag var man arbetslös. När man bytte bostad eller jobb lärde man känna nya människor, det var en spännande tid. När jag firade min 24:års dag i UK hade jag ingen aning om att faktiskt skulle bo kvar här tio år senare, säkert kommer en eller flera av personerna i Charlottes foton bo kvar här om tio år.
Men vad hände egentligen med alla de där personerna man mötte på festerna och alla gamla flatmates? I ett par år hade jag ingen aning, en del hade man på MSN, en del mailade då och då, sen kom såklart Facebook och då fick man se vad det blev av allihopa. De allra flesta svenskar jag träffade här i UK har återvänt till Sverige, flera av dem stannade dock länge här i UK, flera Âr. Inte minst Martin och Daniel, de som grundade det första Londonsvenskar, de jobbade här i UK 7-8 år innan de återvände till Sverige. Efter IT-bubblan i Sverige i början av 2000-talet var det rätt hårt att få jobb i Sverige, i London fanns det jobb, visst gott om konkurrens också, men det fanns åtminstone jobb.
Ett par få av de svenskar jag lärde känna här i UK bor kvar, ett tag bodde jag i Willesden Green med två svenska flatmates, jag vet att tjejen gifte sig med en engelsman och bodde i UK ett tag, men det verkar som de skiljt sig nu då hon är tillbaka i Stockholm och efternamnet är bytt till hennes ursprungliga. Min andra flatmate är dock kvar här, efter att vi avslutat vÂå flatshare studerade han konst samt textil & design i flera år här i London innan han startade sitt eget jeansmärke. Senast jag pratade med honom skulle han öppna en egen butik i Islington. Jens Magnell är en annan veteran, det var han som mer eller mindre organiserade The Harcourt Arms till Londons Svensk pub, han är kvar här i UK efter tio år. Dock inte som chef för Harcourt utan jobbar nu på ett bryggeri. En annan person i periferin till de jag umgicks med är Stina Haglundh (som driver bloggen StinaiLondon här på Londonsvesnskar), som också är kvar i UK efter nästan sju år.
Det verkar dock som de allra flesta svenskar återvänder till Sverige förr eller senare, men gemensamt för de som blivit kvar här i UK är att de alla börjat i något lagom menlöst jobb och sedan jobbat upp sig och bytt jobb några gånger tills de fått något som är tillräckligt utvecklande eller välbetalt för att de ska vara nöjda. Det känns igen även i mitt fall, när man väl lär sig hur saker och ting fungerade här i UK kändes det inte lika angeläget att flytta tillbaka till Sverige. Det är också en sak som de nyss hitflyttade kommer att upptäcka, London har många möjligheter till både intressanta jobb och livsval.
-Emanuel Berglund
