Vi träffade Rebecca & Fiona
Lördag natt och Londonsvenskar hinner fånga 10 minuter med Rebecca & Fiona backstage på Ministry of Sound. Vi pratar om den nya plattan, feminism och guilty pleasures.
Ingömda i ett rum backstage på Ministry of Sound, en av Londons mest kända electroklubbar, sitter vi och väntar på att få intervjua den svenska dj-duon Rebecca & Fiona som lindat världen kring sina fingrar. Trots att vi har presspass har vi fått slita oss igenom tre oändliga kösystem och säkerhetscheckar överfyllda med housetörstiga ungdomar innan vi når VIP-delen med alla uppknäppta skjortor och backslicks. Basen slår i väggarna och får glasen på borden att skaka medan minuterna tills de ska upp på scenen tickar ner.
Tillslut vandrar Rebecca och Fiona in åtföljda av sitt entorage, onekligen svintuffa allihopa. Det är tredje gången Rebecca & Fiona är i London för att spela. Förra gången spelade de på klubben LUXX i Mayfair och innan det öppnade de för Robyn på Europaturnén 2010.
Hur känns det att vara tillbaka i London?
R: Fantastiskt. Det här känns lite mer som vårat typ av ställe och vår typ av crowd, fast vi är så jävla bakis.
Vad har ni för relation till London?
R: Vi känner massa folk som kommit över för att plugga och bo som många svenskar gör. Det verkar hårt! Men annars har vi åkt hit på weekends för att semestra och se staden bara för att det är så fett! Vi tycker bara att det är en helt fantastisk stad att få spela och hänga i.
Senaste året körde de upp emot 200 spelningar världen över och de följande åren ser ut att bli ännu mer hektiska med den nya singeln Union som släpps 1a maj och följs av den nya plattan fram emot September.
Vad har vi att förvänta oss av de nya albumet?
R: Denna plattan är mycket mer välarbetad och vi har haft tid att skapa ett sound som känns mer som Rebecca&Fiona. Vi är mer erfarna och har utvecklats så därför känns denna som en uppdaterad och rättvisare bild av vilka vi är och vad vi tycker är bra nu. Nästan alla låtar är klara men de måste finslipas, mixas och mastras innan vi kan släppa ett färdigt album, men vi hoppas på September.
De är skarpa och målinriktade, med en vass känsla för stil men visar direkt att de besitter en ovärderlig ödmjukhet med respekt för sin omgivning och även för andra som jobbar hårt för att lyckas. De vet hur det är att få slita och slå tillbaka för att bevisa vad man går för.
Vad tycker du är största skillnaden mellan Rebecca&Fiona när ni började och nu efter att ha turnerat världen över och jobbat med stora och små namn?
R: Största skillnaden är nog att vi lärt oss att urskilja och riktigt uppskatta när publiken faktiskt är där först och främst för musiken. Även om det kan vara asfett att spela på en stekig klubb så är det alltid roligast att spela på konserter när publiken är engagerad i musiken. De kanske inte har hört allt vi spelar men är där för att upptäcka nya artister och låtar och är inte bara ute efter hitsen. Kontakten blir bara hur fet som helst. Sedan om det händer på den största klubben i London eller den minsta i Indien, det vet man inte och det är spännande.
Har ni någonsin fått något konstigt uppkastat på scenen?
F: Vi har snälla fans som kastar upp fina presenter som gosedjur och armband, typ sånt som barn får. En gång däremot kastade någon upp en moderatlapp och då brände Fiona upp den.
Angående det så har ni har tagit ganska starka ståndpunkter när det gäller Socialism och Feminism och har innan drivit Socialistbloggen, hjälpt till i olika politiska frågor och att samla in pengar till olika projekt. Varför har det varit viktigt för er?
F: Först och främst så är det för oss inga starka ståndpunkter för oss utan en självklarhet. Att det sedan uppfattas som starka ståndpunkter tycker vi bara är konstigt och bevisar också hur mycket det verkligen behövs att man lyfter dessa frågor.
Precis som Grimes uttalade sig om här om veckan har ni tidigare sagt att ni blivit också bemötta kritiskt till ert producerande just för att ni är tjejer. Får ni fortfarande dessa kommentarer sen ni blivit välkända?
F: Det är faktiskt inte lika många som ifrågasätter oss alls i ju med att vi har hållt på så pass länge. Kanske för att om du inte är äkta så håller du inte så här länge.
R: Det var ju bara helt bisarrt över huvud taget! Så ja det är skönt att det slutat.
F: Jag tror också att det kan bero på att vi spelar mycket i USA nu och där är folk inte lika småaktiga utan uppmuntrar och tycker att det är fett att folk faktiskt gör saker och kämpar för det man brinner för.
Är det väldigt stor skillnad på hur ni blir bemötta i Amerika och resten av världen jämfört med Sverige?
F: Igår spelade vi på ett event i Stockholm och det känns som att folk inte kan erkänna eller unna någon annan deras framgång, även om man har kämpat för den. Sverige känns väldigt bajsnödigt och det blir så tråkig stämning. I USA är det helt tvärt om och när man ser att någon gör något man tycker är bra så blir andra glada och tycker bara att det är fett!
Någon ropar “tiden är ute, ni ska upp om fem” så vi passade på att ta några snabba frågor:
Använder ni ordet hen? Ja.
Värsta plagget? Allt som är obekvämt.
På killar? Samma, men speciellt träningsskor med långa skosnören (även kallade oskuldsskor)
Guilty Pleasures? Bruno Mars
Fyllekäk? Falafel
Bästa stöldgodset? Alltså, vi har ju snott så jävla mycket att det är helt sanslöst. Just nu är vi mest nöjda med fina lakan och hotellhanddukar.
Vad spelar ni helst nu?
Vi spelar mycket låtar av en helt grym dj-grupp som heter the Loops of Fury vilket spelar jävligt hård men melodisk musik. De gjorde en remix av vår låt Dance som bara är helt fantastisk. Annars spelar vi väldigt mycket av Fionas pojkvän Carlis musik.
Efteråt får vi se Rebecca & Fiona klampa upp i platåer som måste väga ett kilo per sko och fullständigt förtrolla kvällens klubbkids med tunga drops och extatisk dans. Folk klättrar upp på varandras axlar och gör allt för att få high fiva med dom. De unga männnen är som galna och formar sina händer till hjärtan mot dj-båset. Skriken trängs med alla slängande händer i neonljuset och det vi får bevittna är mer än en klubbnatt, det här är ett fenomen och det är ingen fråga om vilka som regerar.
Text & intervju: Linn Wiberg
Foto: Lovisa Ranta
Följ LondonSwedes på Instagram
