Friterad fisk och potatis & en långlivad succé
Fish and chips är omåttligt populärt bland britterna och skulle kunna beskrivas som en av Storbritanniens nationalrätter. I dag säljs den 150 år gamla måltiden hos över tio tusen restauranger runt om i landet. Men vem som var först med receptet vet ingen säkert.
Varje år säljs mer än 200 miljoner portioner fish and chips i Storbritannien. En sjättedel av befolkningen äter rätten en till två gånger i veckan och hälften äter den minst en gång i månaden. Fish and chips består oftast av torsk eller någon annan vit fisk som doppas i en smet av mjöl, ägg och antingen mjölk, vatten, olja eller till och med öl innan den friteras. Till fisken serveras pommes frites och ibland något tillbehör som ärtpuré. Det är också populärt med någon sås till, det kan vara allt från ketchup till chilisås, majonnäs eller currysås. Rätten serveras sedan traditionellt i tidningspapper.
Potatis istället för fisk
Potatis har odlats av inkaindianerna i över sex tusen år. År 1539 tog spanjoren Gonzalo Jiminez de Quesada med sig rovfrukten hem till Spanien och potatis har sedan dess blivit ett av våra viktigaste födoämnen.
Ingen vet säkert vart idén om att fritera potatis uppstod. En teori är att den har sitt ursprung i dåvarande Spanska Nederländerna. Under en ovanligt kall vinter år 1680 var det svårt att få upp någon fisk ur floden. Istället för att fritera fisk som befolkningen tidigare gjort började de då fritera potatis som substitut.
Vem som uppfann rätten fish and chips är även det omtvistat. Vissa menar att det var den judiska immigranten Joseph Malin som i östra London 1860 kombinerade ”judiskt friterad fisk” med pommes frites. Andra menar att det var John Lees, som 1863 började sälja fish and chips från en trästuga på Mossley marknaden i Lancashire. Han ska enligt ryktet senare ha haft en inskription i sitt butiksfönster med ”det här är den första fish and chips affären i världen.”
Med en bricka på magen
I början var det små familjeföretag som sålde fish and chips från sina egna hem. Det fanns också säljare på gatan som sålde rätten kall från stora brickor de bar runt halsen. För att hålla priserna nere lindade man in allt i tidningspapper. Det fortsatte man med ända till år 1980, då man av hygieniska skäl valde att ha skyddspapper emellan fisken och tidningen.
Försäljningen ökade i takt med den ökande befolkningen i städerna under den industriella revolutionen. Då började också små ”fisk barer” dyka upp på gatorna i London och andra industristäder. Rätten var billig och hyfsat näringsrik för de fattiga arbetarna. Under det andra världskriget ökade rätten ytterligare i popularitet och var en av få rätter som inte blev ransonerad.
Fortfarande populär
Samuel Isaacs var först med att öppna en fiskrestaurang i London 1896. Där serverades fish and chips, bröd, smör och te för nio pence. Kedjan blev snabbt populär och det öppnades flera restauranger i London och kring kusten i söder.
År 1910 fanns det 25 tusen fish and chips restauranger i Storbritannien. 17 år senare hade siffran ökat med tio tusen. I dag kan du hitta rätten på över tio tusen restauranger och snabbmatsställen runt om i landet. Fish and chips är fortfarande mycket populär trots att den de senaste åren blivit utkonkurrerad av andra snabbmatsrätter som hamburgare, pizza och friterad kyckling.
Madeleine Rönnqvist – Skribent
