God Save Our Pajaskung! Krönika av Sofia Capel
What a royal pain! Lättklädda foton på Storbritanniens mest älskade och inavlade bidragstagare – och jag pratar inte om karaktärerna i Little Britain – har på senare tid florerat i världens medier. Först var det Prins Harry som blev fångad på bild när han naken juckade mot en kvinna i Las Vegas, och nu senast blev Hertiginnan av Cambridge fotad toppless på en strand i Frankrike.
Medan vi i Sverige har vår alldeles egna “horkarl” till kung är hela den brittiska monarkin en enda stor skandalfamilj. Och alla älskar vi skandalfamiljer. Men vem borde egentligen bli näste kung, om inte Prins Philip? Charles blir man rätt trött i ögonen av att se på och jag menar, om de ska få alla de där pengarna för att åka runt och vinka, så kan det väl vara någon av comedy value? Och skönare lirare än Hertigen av Edinburgh får man leta efter. Till skillnad från hans ytterst strikta och professionella fru Her Majesty the Queen lyckas Prinsen alltid säga helt fel sak vid helt fel tillfälle. Alltså, saker en representant av ett land (eller någon som vill bli tagen på allvar) aldrig bör säga. Semisexistiska, semirasistiska, rent ut sagt galna grejer. Om och om och om igen.
Som till Paraguays diktator General Stroessner 1967: “It’s a pleasure to be in a country that isn’t ruled by its people.”
Till en kenyansk dansare under statsbesök: “You ARE a woman, aren’t you?”
Under en middag 2004: “Bugger the table plan, give me my dinner!”
Eller som till en 13-årig pojke som drömde om att flyga till månen i en rymdfarkost: “Well, you’ll never fly in it, you’re too fat to be an astronaut.”
Och varje gång står Drottning Elizabeth vid sin make och skäms ögonen ur sig. Det skulle inte förvåna mig om hon varit under sexstrejk sedan 1947. Men ändå kan inte Philip sluta trolla. Så fort hans fru skakar hand med ännu en diplomat på en tråkig tillställning så börjar myrorna i brallan springa runt.
Idag är det Nigerias president Olusegun Obasanjo som har glädjen att föra sig med de bättre. Han strosar in i salen iklädd vit folkdräkt vi känner till som agbada. Drottningen hälsar först. Det småpratas och handskakas och allt har än så länge gått bra. Men så får Prins Philip — som tidigare vänt och vridit sig om efter en bar — syn på presidenten.
I hans lilla hjärna börjar det blåa blodet cirkulera fortare och han kommer på den mest fantastiska punchlinen någonsin. Och så börjar det klia något så förfärligt i halsen på honom. Orden vill komma ut, men drottningen känner av hans små frustningar i nacken och ger honom snabbt dödsögat. Hennes sylvassa Manolo Blahono-klack närmar sig hans ena fot, men viljan är för stark, lusten är för innerlig. Hertigen lyfter ett finger och pekar på den vita folkdräkten.
“You look like you’re ready for bed!”
Drottningen sväljer hårt en gång, men håller stadigt masken. President Obasanjo försöker för sitt liv förstå vad den gamle mannen framför honom nyss sagt. Philip ler pillemariskt. Han har gjort det igen. Inga fina titlar i världen kan ändra vem han var född till att vara: Philip Battenberg – Trollens konung.
